När jag började fundera över fildelningsfrågeställningarna på allvar slog det mig nästan omedelbart att det handlade om kontroll. Jag har aldrig haft anledning att omvärdera den slutsatsen — bråk om internet över huvud taget har alltid handlat om kontroll från allra första början.

Ibland måste jag skratta lite när jag tänker på att det varit något av en dröm att hitta fram till det gränslösa för mänskligheten. Som någon påpekade skulle John Lennons Imagine kunna illustrera det internet till stora delar lyckats med, tanken att folk ska hitta till varandra över landsgränser, att förståelse ökar och konflikter minskar. Utopi sades det en gång, men plötsligt inom räckhåll på sätt och vis.

Varje gång jag läser varningar om internet så läser jag det som det faktiskt innebär — varningar om mänskligheten. Det är inte meningen att vi ska känna nåt slags förtroende för oss själva eller varandra, vi är inte riktigt kapabla, inte riktigt vuxna, inte riktigt riktiga.

Loopen av misstroende går runt flera varv och intressant nog har vi inte längre några landsgränser som förenar de olika intressena. Samarbetet handlar nu om huruvida internet bör existera i en fri form eller inte. Vare sig det handlar om regeringar och makthavare eller vanligt folk, så sker det över alla landsgränser, lattjo nog.

Makt och marknad har ställts på huvudet. Kontroll är svår att uppnå och även om det säkert är smärtsamt för en och annan har jag en grundmurad tro på att det är helt rätt utveckling att styra bort från kontroll och sikta mot utveckling. Mänskligheten kan inte växa om den inte tillåts göra det.

Ska man prata om ett “cyberkrig” så är det faktiskt där jag upplever slagfältet finnas. Och anser man sig som makthavare behöva föra krig mot internet, då vill jag att de ska förstå att jag upplever det som att de för ett krig mot mänskligheten.

Det är i det ljuset man ska ställa mitt och många andras engagemang. Jag kämpar för människors rätt att utvecklas, att få röra sig fritt, att få expandera kunskap och förståelse så att vi tar oss framåt. Vi måste inte stå stilla eller gå bakåt, vi har ett fantastiskt tillfälle till utveckling och jag upplever makthavare förneka oss den möjligheten.

Idag förenas människor på grundval av värderingar i större utsträckning än grannskapet man befinner sig i fysiskt. Vi känner empati med människor på andra sidan jordklotet och delar friskt med oss av tankar och kunskap trots konsekventa hot från makthavare. Problemfritt är det såklart inte, säg den sak som är, särskilt när det är såpass omfattande som den här utvecklingen är. Men det är det enda steg framåt som existerar idag.

Faktum är att jag personligen har blivit en bättre människa på grund av internet. Jag förstår andra bättre, jag anstränger mig mer att se det jag inte sett tidigare, jag har lärt mig att jag inte vet allt och lärt mig att vara ödmjuk. Sannerligen något jag önskar att fler får möjlighet till.

Plötsligt ska vi inte få sträva dit. Kanske har det alltid varit mot enskilda makthavares intresse att vi växer i kunskap och empati, men det har alltid varit ett önskvärt mål för samhällsintresset. Ett mål som smäller mycket högre än kontroll.

Jag står enad med de som tror på mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet och utvecklande kunskap. Det har jag lärt mig är den enda vägen att gå för ett fungerande samhälle, långt innan internet ens fanns i min sinnesvärld.

Varför behandlas dessa värderingar som om det inte är normalt, längre?