Jag vet att det finns pedofiler i vårt samhälle. Jag har själv råkat ut för ett par stycken under min barndom. Inget som skadade mig, men å andra sidan inget jag önskar andra barn behöva erfara. De flesta av mina vänner (kvinnliga dito i min ålder) har historier från sin uppväxt om gubbar som klämt, känt och skrämt, så jag vet dessutom att detta inte är en ovanlig företeelse.

Massvis med småtjejer har inte minst i tunnelbanan fått utstå svettiga händer både här och var — och de få tjejer som haft skinn på näsan och sagt ifrån har i princip aldrig fått stöd från de vuxna som stått bredvid. Bortvända blickar tillhör vanligheterna och det är inte bland de vuxna man efter sådana erfarenheter främst vänder sig när man vill försäkra sig om att man faktiskt gör rätt som säger nej.

Pedofiler som agerar ut sin sexualitet är kort sagt för mig inte något jätteobskyrt, även om det räckte med en gubbe i mitt kvarter för att lära säkert hundratals ungar att det alls existerar den typen av predatorer. Min erfarenhet säger att de finns i vår näromgivning, de finns där i kvarteret — men allra oftast finns de i bekantskapskretsen. För det är de som “kommer undan” eftersom de flesta av oss barn lärde oss att hojta till om främlingar och blev jätteställda när nån föräldrarna uppenbarligen gillade och umgicks med tog sig friheter.

Jag vet allt det här, så när jag kritiserar lagstiftningsregleringar som handlar om att komma åt barnpornografi har jag en i grunden förståelse för problemet — men nästan ingen alls för de lösningar som debatteras. Inte att förglömma är min avsky, jag känner för de som ohämmat använder sig av barnpornografi som medel att tillskansa sig makt över människor. Ett övergrepp av en helt annan sort, men som faktiskt inte ligger särskilt långt ifrån den en sexualförbrytare gör sig skyldig till när hjärtat är med och tycker till.

Men min ilska räcker även till de som låter detta hända genom att hålla klaffen. De som tycker det är för jävligt men sanktionerar beteende genom att vända bort blicken när det händer nära inpå en själv. Alla ni som får en knut i magen när ni borde göra något där ni befinner er. Som sen verbaliserar chock över saker som “händer nån annanstans”.

Som tycker det räcker med att det dras igång spärrfilter online så ni slipper se det själva, trots att övergreppen kan fortsätta. Jag blir så innihelsike jäkla arg och besviken på er alla som tillåter urvattningen av själva ordet barnpornografi när den verklighet ni bidrar med gör det möjligt att det ens existerar och sen skjuter ifrån er. Och, det nästan värsta av allt, att några av er har till och med mage att påstå att jag på nåt vis försöker skydda våldsverkare för att jag vägrar acceptera verkningslösa metoder!

Vill ni verkligen komma åt den affärsverksamhet som barnpornografi sägs stå för på internet, så ska de letas upp. De ska stängas ner från nätet, dras inför rätta och avtjäna de straff de förtjänar. Det borde vara omöjligt att tjäna pengar på sådan verksamhet och det borde vi som samhälle kunna se till att det händer — vi har ju sett det ske genom ekonomiska sanktioner mot Wikileaks. Funkade det då, ska det funka när det handlar om våldtagna barn, inga ursäkter framöver kommer att accepteras av mig.

Uttrycket “Barnpornografi” används återkommande, cyniskt och kallt av intressen på marknad och av makthavare, för att få igenom egna intressen. De är fullständigt ointresserade av att komma åt det vi andra blir upprörda över. De bara använder oss och vår medkänsla. Ursäkta att jag blir förbannad, men ibland är det bara för mycket för att svälja utan att magen vänder sig. Vi blir gång efter annan i praktiken censurerade från att delta i debatten för att barnpornografi används som argument.

Jag hatar att behöva acceptera mig bakbunden på det här mest fula av alla sätt. Om inte det är ytterligare ett övergrepp på mig, vet jag inte vad jag antas “bara acceptera”.

I morgon är det demonstration mot datalagringen, det är journalistförbundet som anordnar och om du kan så ta dig till Mynttorget i Stockholm klockan 9. Datalagringsdirektivet är bara ett av flera integritetskränkande och demokratiförsvagande lagändringar där just barnpornografi använts som en anledning för att dra igenom massövervakning.