Har lite förstrött läst nyheten om SD-politikern som avgått eftersom han visat “dåligt omdöme”. Som jag förstår det så är det, dåliga eller inte dåliga ordval till trots, representativt för SDs politik. Det han säger tycker väl SDs partiledning? “Vi tycker si” lindas in i “vi kan inte tycka så öppet”.

Klurigt det där, med omdöme och ganska vanligt med såna här dubbeltydigheter i politiska sammanhang. Själv kan jag tycka att det är omdömeslöst att döma ut hela grupper i samhället, men nu anser ju en del att det går bra att göra det, det finns ju till och med representerat i riksdagen idag.

Ibland är det omdömeslöst att lägga sitt förtroende på någon som missrepresenterar en i ett senare läge. Omdöme kommer utan egentliga regler och hänger på omgivningens subjektiva bedömning.

Men vette fanken om det är så särskilt omdömeslöst att vara tydlig. Något som egentligen alla partier tampas med, svårigheten att vara tydliga. Plötsligt är hyckleri ett sätt att visa gott omdöme. Gränsdragning för yta och djup blir ganska tydlig i såna här lägen och jag kan inte låta bli att fundera över hur svårt det är att vara väljare idag.

Jag erkänner att det är tacksamt att det blir så tydligt med SD, ett parti vars åsikter jag inte håller med om. Men helt ärligt händer ju detta i andra partier också. Sitter och undrar om den där politikern kunnat varit tydlig med sin åsikt (som jag som sagt fattat är något han delar med partiledning) och ändå visat omdöme?

Givet att under samtliga politiska tak här i landet gömmer sig en rad individer med olika nyanser för tolkning osv. En del kanske till och med missförstår sitt partis ändamål och egenskaper och då måste det såklart redas ut.

Men hur långt kan ett parti gå för att “snygga till” sina åsikter och inte minst avsikter?