Satt och skrattade högt åt Nöjesguidens uppräkning av kommentarstyper. Det fick lite anknytning till mitt “mässande” om makt i mina tidigare inlägg, och jag kände igen mig i flera av “typerna” som räknas upp. Blir lite av en självsanerande effekt, tänker jag. (via jocke)

Apropå självsanering — eller som det också kan bli — självcensur (bollen är rund), så skriver Rasmus Fleischer tänkvärt om detta i svenskan. Han har varit väldigt produktiv den gode Rasmus, missa inte heller hans inlägg i Aftonbladet.

En grej som jag nästan missade helt, om inte Anna Troberg hade tagit upp det var biståndsministerns utspel om att skicka bidrag till nätaktivister runt om i världen. Anna tipsar även om Måns Adlers inlägg, vilket även Farmor Gun gör.

Sen bara måste jag lägga in den här. Ni ser den på egen risk, helt utan kvalitativa meriter riskerar det att fastna i huvudet. Anse er varnade. Ohämmad exploatering av cuteness för att kränga… jag kommer inte ihåg vilken produkt, men låten kommer jag aldrig att glömma: