Varning för smått dystopiska tankar.

När jag är ärlig och påpekar att jag inte kan välja “lag” eftersom lagen knappt går att skilja åt i ord och handling tar få intryck. Om jag däremot använder min opinionsbildande talang att berätta varför ett lag är bättre än ett annat, funkar det bättre. Att lämna utrymme för människor för att tänka själva verkar inte gå hem. Det känns som lurendrejeri är inbyggt i vår kultur.

Rent mjöl i påsen verkar många acceptera som argument till varför de upplever det okej att bli avlyssnade. När jag påpekar att det inte är en själv som bestämmer kvaliteten på ens egna mjöl verkar folk inte koppla vad det innebär. Rent mjöl i påsen är inte mindre än att man avsäger sig sina rättigheter och låter någon annan bestämma över sig. Det rena mjölet är samma sak som att vara lydig och inte ta mer plats än nån annan tillåtit av godtyckliga skäl.

Jag sitter och funderar på vad det innebär att vara människa idag. Det kanske alltid har varit såhär? Jag kanske försvarar en schimär, som aldrig funnits riktigt. Varför är demokrati bättre än diktatur, när folk inte _vill_ bestämma eller tänka?