Varning för smått dystopiska tankar.
När jag är ärlig och påpekar att jag inte kan välja “lag” eftersom lagen knappt går att skilja åt i ord och handling tar få intryck. Om jag däremot använder min opinionsbildande talang att berätta varför ett lag är bättre än ett annat, funkar det bättre. Att lämna utrymme för människor för att tänka själva verkar inte gå hem. Det känns som lurendrejeri är inbyggt i vår kultur.
Rent mjöl i påsen verkar många acceptera som argument till varför de upplever det okej att bli avlyssnade. När jag påpekar att det inte är en själv som bestämmer kvaliteten på ens egna mjöl verkar folk inte koppla vad det innebär. Rent mjöl i påsen är inte mindre än att man avsäger sig sina rättigheter och låter någon annan bestämma över sig. Det rena mjölet är samma sak som att vara lydig och inte ta mer plats än nån annan tillåtit av godtyckliga skäl.
Jag sitter och funderar på vad det innebär att vara människa idag. Det kanske alltid har varit såhär? Jag kanske försvarar en schimär, som aldrig funnits riktigt. Varför är demokrati bättre än diktatur, när folk inte _vill_ bestämma eller tänka?
G+
Trackback
Feb 19, 2011 @ 12:36:38
Jag känner ganska många som skulle föredra ett diktaturiskt samhälle, helt enkelt för att de inte orkar bry sig om precis allting, och är rädda för att välja fel i demokratiska val. Men medan jag kan förstå dem, är riskerna med diktatur betydligt större, och jag försöker alltid berätta för dem att riskerna är enorma att ett mindre vänligt parti (ta till exempel nazismen eftersom alla känner till den) kommer till makten. Inte heller det här verkar ha någon som helst inverkan, när de från början utgår ifrån att “men jag bryr mig inte”. Jag tror alldeles för många är alldeles för trygga, och inte förstår att en del politik faktiskt är otroligt skadlig. I grunden handlar inte demokrati om att hålla samhället bra, det handlar om att hindre det från att bli dåligt. Att få in samhällsvänliga överflödslagar är bara ett plus på kanten.
Feb 19, 2011 @ 12:38:27
Man ska ju vetavar ordet diktatur kommer ifrån. En diktator var när ett land hamnade i kris och man behövde någon som snabbt kunde fatta beslut utan tidsfördröjningar med debatter. ja eller nej, funktion så att säga. tanken var inte att diktatorns skulle sitta för evigt, men under några år, för att reda upp landet, eller hantera landet i krig. sedan ska man återgå till demokrati.
Feb 19, 2011 @ 13:01:46
Jag har också funderat på detta ett tag nu, att vi kan ha så olika syn på vad en demokrati är dessutom. En del menar att en demokrati kan vara att ge upp all makt till en diktator. Om majoriteten vill ha diktatur så har man demokratiskt valt att ha den. Andra menar att diktaturen i sig är det diktatoriska och det är inte demokratiskt att överlåta makt till någon eftersom den personen då blir en slags diktator.
Demokrati är ett så stort begrepp och jag tror lite som Anton att vi är för trygga och har levt i den så länge att vi inte riktigt vet vad det är längre. Om man ens kan veta. Lite som att vi levt med socialdemokrati så pass länge att till och med socialdemokraterna själva inte riktigt vet vad det innebär idag. Nu påstår jag inte att jag vet vad det är att vara socialdemokrat, men liknelsen kändes passande.
Feb 19, 2011 @ 13:18:50
De kanske vill bestämma men inte hinner eller orkar?
Har man arbete går det åt kanske 10 timmar per dag till att arbeta och resa till och från jobbet. Har man inte arbete, så är det sociala trycket stort att man gör något åt det eller skäms och håller sig ur vägen.
Den tid man har på kvällar och helger för att sätta sig in i politiska frågor, när vardagssysslorna är ur vägen är rätt begränsad. Jag antar att det är därför vi kan få nyheter och samhällsdebatt i koncentrerad sammanfattande form från radio och tv.
En rätt stor del av det flödet som serveras oss handlar om ställen som fungerar sämre än här hemma. Eftersom vi relativt har det rätt bra, kanske det skapas en trygghetskänsla som inte direkt puttar oss i riktningen att det är bäst att vi sätter oss in i politiken här, annars går det åt skogen.
En plattform där tid faktiskt finns är åren i skolan. Dels finns där utrymme att under “arbetstid” faktiskt ägna sig åt kritik, diskussion och faktainhämtning av de politiska besluten och dess historiska och internationella bakgrund. Dels finns det under skolåren mer tid utanför “arbetstid” att ägna sig åt egen reflektion och mer privata samtal.
Jag undrar om den här demokratiska dimensionen av skolan och skoltiden finns med i det arbete som sker med utveckling av den svenska skolan. Kanske handlar det mer om förberedelse för arbetslivet och mindre om aktivt deltagande i samhällsbygget och det demokratiska samtalet. Bara en tanke.
Vad gäller rent mjöl-argumentet, så tycker jag huvudproblemet med det är att när man säger att den som har rent mjöl i påsen inte har något att dölja, så implicerar man faktiskt att alla som vill dölja något öht, inte har rent mjöl i sin påse. Dvs, det att man vill värna möjligheten att dölja aspekter av sitt liv skulle inte vara värt något på egna meriter, utan snarare ha något med mjölkvaliteten att göra.
Det är i min mening djupt ohederligt att byta ämne från principer om privatlivets gränser till en dikotomi där folk antingen har rent mjöl eller inte.
Jag förbehåller mig t ex rätten att anse att datalagringsdirektivet kraftigt skadar min möjlighet att behålla aspekter av mig själv privata. Detta utan att anse mig behöva försvara mig från insinuationer om att jag kanske har något att dölja eller inte. Det hör inte hit, anser jag.
Vad vi ska låta ordningsmakten göra med folk som har rent mjöl eller inte är en separat diskussion, även om den innehåller aspekter där vi måste väga proportionalitet mellan effektivitet och integritet.
Vad vi ska på rent principiella grunder ha rätten att dölja eller hålla privat är då, enligt mig, en separat diskussion i sig.
Låter vi diskussionen om privatlivets gränser stå på egna ben, kan utkomsten eller slutsatserna sedan ligga till grund för ytterligare en diskussion om vilka undantag man ska kunna göra, under vilka omständigheter, och vilket krav på effektivitet för undantagen vi ska kräva för detta.
För att återknyta till DLD, så anser jag att debatten idag, mycket med hjälp av rent-mjöl-argumentation och andra ohederligheter, på ett olyckligt sätt blandar ihop olika debatter.
Jag saknar en separat debatt om fundamenten för rätten till ett skyddat privatliv. Jag saknar en debatt om hur det ska gå till när staten gör undantag från från fundamenten. Jag saknar en debatt om i vilka fall dessa undantag ska få ske och hur vi definierar dessa fall. Jag saknar en debatt om vad syftet med undantagen är. Jag saknar en debatt om hur, evidensbaserat och vetenskapligt grundat, effektiva dessa undantag är för syftet.
Tillåter vi denna indelning, snarare än ett hopkok av olika kvasi- och metadebatter, så tror jag vi skulle kunna få en lagstifning som både värnar vårt privatliv och på ett sätt som de flesta kan acceptera gör undantag på ett acceptabelt sätt när vi på goda grunder är överens om att det är nödvändigt och motiverat och faktiskt gör nytta.
Feb 19, 2011 @ 14:12:40
Rikard; den debatten/diskussionen saknar vi innerligt!
Min ansats med “Rent mjöl i påsen”-historian är att försöka tränga in i den där tankevärlden, som jag så instinktivt (och känslomässigt) reagerar emot, och artikulera *varför* rätten till ett privatliv är så viktigt för demokratin. Utan hänvisning till abstrakta principer – det går inte hem – det har vi alla försökt ett otal gånger.
Kort sagt: Om det inte går att förklara för majoriteten av befolkningen (för det är, tyvärr, allmänhetens bild av demokrati och absolut uppfattningen hos regeringen/opinions-spin-doctors), kommer vi ingenstans.
Att förklara saker göres lättast med exempel, inte generella principer/regler. Människan är ett generaliserande djur – hon lär sig från exempel. Reglerna kan hon sätta ihop själv när hon väl fått se exemplena.
Feb 19, 2011 @ 16:00:18
Demokrati är bättre än diktatur av två skäl. Dels därför att fel kan korrigeras, även om det kan ta lång tid. Dels därför att maktskiften/anpassningar till nya verkligheter kan ske utan våld och kaos.
Annars kan väl i varje givet ögonblick, så kallad “effektivitet”, diktatur se ut att vara väl så bra om inte bättre än demokrati.
Men det obekväma är det enda bekväma i längden.
Ja, och så har vi det där med enskilda människors självförverkligande som förutsätter en “politisk” aktivitet tillsammans med andra. Annars blir livet väldigt torftigt. Ingen artriktig “djurhållning” för människan precis.
Feb 19, 2011 @ 20:17:45
Hej!
Emma 1): Att lämna utrymme för människor för att tänka själva verkar inte gå hem. Det känns som lurendrejeri är inbyggt i vår kultur.
Emma 2): Varför är demokrati bättre än diktatur, när folk inte _vill_ bestämma eller tänka?
MO: Om man snabbt besvarar de frågorna… så låter det galet Men, många vet svaret, men de vill inte tala om det. Den viktigaste kampen står idag mellan fascister och demokrater. Ungefär som “valstugerasisterna” gömmer sig fascister i partierna. Därifrån bedriver de omstörtande smygfascism med stöd av ordensnätverk. Deras kamp, som inte ska ses föranleder en hel del, som du är inne på dystopiska effekter. Det är inga spännande konspirationer, bara gammaldags maktkamp.
//Morgan Ohlson // Läs mera här: http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=15263 och fler länkar därifrån.
Feb 19, 2011 @ 20:52:22
en mycket interessant fråga som ett öppet diskussion behövs verkligen om!
men stämmer terminolgin?
är en demokrati ochså parlamentariskt nödvändigtvis?
när blir en demokrati till ochlokrati?
kan det finnas autokrati utan att vara diktatur?
man får akta sig att inte hamnar i fällan där man använder folknära propagandistiska terminologier…
(sorry for my bad swedish – love your “not fitting” blogg!)
Feb 19, 2011 @ 21:08:52
“… Demokrati är bättre … för att fel kan korrigeras … [och] maktskiften/anpassningar … kan ske utan våld och kaos…”
Ur en f.d. pensionerad reglerteknikers synpunkt;
Bådadera handlar om återkoppling (feedback)
som jämför hur det faktiskt blev (uppmätt ärvärde)med vad beslutsfattana utlovade (önskat börvärde). Om de beslutade åtgärderna (bemästringsalgoritmerna) inte medför att önskemålen uppfylls (ärvärde = börvärde) så skall det fattas nya beslut (riv upp, gör om, gör rätt) om och om igen till dess önskemålen uppfylls. Men demokratiska beslut är knappast adaptiva i samma takt som förutsättningarna och önskemålen förändras – så demokrati är kanske som att försöka springa före sin egen skugga med solen i ryggen. En dellösningen är kanske strikt tillämpad subsidiaritet, till dess att icke-våldsbaserad anarkokapitalism kan förverkligas.
Bodil Jönsson:
”… Jag känner inget av människa byggt system som fungerar utan återkoppling…”// ”… Samhällsutvecklingen är förbluffande lite inriktad på att skapa återkopplingssystem…”
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85terkoppling
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adaptiv_regulator
Feb 19, 2011 @ 21:18:48
http://sv.wikipedia.org/wiki/Subsidiaritet
Feb 19, 2011 @ 21:34:13
Jag har ett underbart citat från en som borde veta hur det blir när någon annan väljer vad som är bäst för en: http://en.wikipedia.org/wiki/Frederick_Douglass
If there is no struggle, there is no progress.
Those who profess to favor freedom, and yet deprecate agitation, are men who want crops without plowing up the ground, they want rain without thunder and lightning. They want the ocean without the awful roar of its many waters. This struggle may be a moral one; or it may be a physical one; or it may be both moral and physical, but it must be a struggle. Power concedes nothing without a demand. It never did, and it never will. Find out just what people will submit to, and you have found out the exact amount of injustice and wrong which will be imposed upon them; and these will continue until they are resisted with either words or blows, or both. The limits of tyrants are proscribed by the endurance of those whom they oppress… People might not get all that they work for in this world, but they must certainly work for all they get.
Feb 19, 2011 @ 22:36:27
Det är en trevlig teori att man i en demokrati ska kunna rätta till misstag.
Tyvärr verkar det inte fungera i praktiken.
Det kan bero på att demokratin i vårt land fungerar uruselt. Det kan bero på att ingen ännu har hittat en fungerande modell för att implementera en demokrati. Vad vet jag?
Jag kan bara konstatera att misstag sällan rättas till i vårt land. Särskilt inte de misstag som görs med (S) och (M) stretande åt samma håll.
Feb 19, 2011 @ 23:57:35
Vi som lever i Sverige idag har helt enkelt blivit för bortskämda, under för lång tid.
Våra förfäder fick offra blod, svett och tårar, ibland livet, för att du och jag skulle kunna leva de liv vi lever idag.
Ex-vis har inte åtta timmars arbetsdag varit en självklarhet. Fram till för ca 100 år sedan var arbetstiden över 18 timmar per dag. Likaså var det bara de som hade en förmögenhet över en viss nivå som fick rösta.
Fråga gärna någon som har utvandrat från en diktatur, vad som är skillnaden mellan en demokrati och diktatur, så får du ett svar.
Har du någon släkting, som var ung i början på 1900-talet i Sverige, så hör dig gärna för hur levnadsförhållandena var då.
Vi människor är funtade så att först när det brinner i den egna ändan, då kommer vi till insikter. :-/
Feb 20, 2011 @ 00:44:24
Intressant fråga. Ibland känns det som om vissa människor inte riktigt vet skillnaden mellan demokrati och diktatur. Såg en undersökning en gång där många som svarade inte kunde förklara skillnaden mellan de båda orden demokrati och byråkrati. Självklart är demokrati bättre än diktatur, men man kanske inte till fullo uppskattar demokratin om man inte upplevt en diktatur.
Feb 20, 2011 @ 05:35:28
Det har alltid varit en delmängd som slagits för frihet, rättvisa och demokrati. Det har också bara varit ett fåtal som så övertygat gör det att dom är villiga att offra liv, lem, hälsa, social status, rykte och ära.
Det stora flertalet bryr sig inte, så länge de får ett drägligt arbete med lite ersättning, sin dagliga “Lets dance”, vinare på fredagen och kunna låtsas besöka en annan kultur genom att ligga på en sandstrand i Thailand en gång om året.
Se på Italien, ett leende från B och trallande lättklädda damer i 17 TV-kanaler så sväljer folket vad som helst.
Jag har också stångat huvudut blodigt i diskussioner där man antingen inte bryr sig för det är nog inte så farligt, för just den personen eller så har de gått på myten om att världen går under av fildelning, ett internet fylld av barnporr och terrorister i varje gathörn och att man då måste tillåta den snälla statsmakten att rota lite.
Trist men jag tror det är så.
Se på arabvärlden nu. Det är ju inte man ur huse och massdesertering från polis och militär som åstadkommer förändringar.
/p
Feb 20, 2011 @ 09:44:37
Sitter och funderar på det där med att inte “ha tid”. Jag har själv valt mina fajter så att säga och måste lita på andra som fajtar i andra frågor, hårdraget. Frågan är om “demokrati” i det fallet är det naturliga utfallet, var lite vad jag tänkte, så länge det finns en diktator som håller folk lyckliga. Demokrati i jämförelse, har ju gett oss minskade rättigheter och snävare regleringar — lite varför jag hade funderingen från början.
Det börjar helt enkelt kännas konstigt att “försvara demokratin” när densamma används för att inskränka mitt självbestämmande. Båda systemen verkar vara avhängiga av ledare som inte agerar självcentrerat och skor sig på medborgarna, för att det ska råda nån slags harmoni i ett samhälle. Mubarak hade varit ohotad hade han inte varit girig, t.ex.
Idag upplever jag det nästan som att folk skulle helt klart nöja sig med en diktatur så länge de inte upplever sig förtryckta. Eller nåt. Kanske är det ett spår i den ökande trenden av att välja en person snarare än en ideologi…?
Ett annat spår i detta är att så fort tryggheten rubbas, om det så är arbete, hem, skola eller riksdag så ropar folk på fler regler, tydligare ledning osv. Vi har gjort det i många år som samhälle, efterlyst “tydliga ledarskap”… jag undrar lite om det inte är dags att lyfta vikten av att kunna ta initiativ som individ (även om det också existerar i viss mån, men gör ofta människor osäkra). Jag menar att vi alla har något att bidra när det blåser, det måste inte vara någon auktoritet som löser det _åt_ oss.
Tack för er feedback, mycket att fundera på.
Feb 20, 2011 @ 11:13:08
“jag undrar lite om det inte är dags att lyfta vikten av att kunna ta initiativ som individ (även om det också existerar i viss mån, men gör ofta människor osäkra). Jag menar att vi alla har något att bidra när det blåser, det måste inte vara någon auktoritet som löser det _åt_ oss.”
Där tror jag du sätter fingret på något viktigt. Många av oss som växte upp under 70-talet såg våra föräldrar ta strid och ställa sig på barrikaderna och faktiskt också få igenom en massa saker. På den tiden fanns, som jag minns det, ett politiskt engagemang ute i folkhemmen. Åtminstone där uppe i norr, där jag växte upp. Idag är de människorna pensionerade eller döda.
Sedan tror jag också att vi som folk, kanske till stor del just för att det fanns ett stort politiskt engagemang, blivit lite bortskämda och helt glömt bort att någon (med folkligt stöd) faktiskt måste driva frågorna för att de ska bli beaktade. Vi förväntar oss nog lite till mans att det ska vara som det var förr – att någon annan fixar det åt oss. Du vet, samhället ska ta ansvaret… något i den stilen. Och så fattar vi inte att samhället är vi själva. Vi har glömt vilken kraft det ligger i att samlas kring frågor. Folkrörelser. Vi är alldeles för mycket individer, och därmed ensamma och maktlösa.
Kanske. :)
Feb 20, 2011 @ 12:23:51
Om någon SF-nörd (med goda kunskaper i engelska, jag tror inte han finns översatt) är intresserad finns det en författare vid namn Iain M. Banks som har skrivit ett antal romaner om ett samhälle han kallar “the culture”.
Det samhället är inte demokratiskt, utan styrs av, well, smarta datorer. Smarta datorer som dessutom verkar ganska… tja… snälla. Men som, ni vet, vet när det är dags att sluta vara snälla, för att citera Patrick Swayze (Road House var det, va?).
För att få lite fart på böckerna förläggs handlingen oftast till utkanterna av “the culture” och dess kontaktyta mot andra kulturer, där allt inte är så snällt och välordnat.
Sedan skadar det inte att Iain M. Banks faktiskt är en bra författare också. ;-)=
Jag menar inte på något vis att framhålla hans fantasisamhälle som någon utopi, men det kanske kan väcka intressanta tankar…
Feb 20, 2011 @ 14:59:49
Rent teoretiskt är väl en “upplyst despot” det bästa, som maskinerna i Iain M Banks böcker, vilka nämndes ovan. Men ett sådant kreatur har väl än så länge inte fötts…
Feb 20, 2011 @ 23:50:38
Bra post, och otroligt många bra kommentarer här. I synnerhet Anton, Rikard och Mia. Och Mats, problemet IMHO är nog inte att den upplysta despoten inte existerar! Men nästan alla goda despoter korrumperas efter en tid av sin egen makt. Eller så ersätts de genom kupper av onda. Jag tror t.ex. att Mubarak menade och gjorde väl – i början…
Sedan drar jag till med ett par favoritcitat:
A democracy cannot exist as a permanent form of government. It can only exist until the voters discover that they can vote themselves largesse from the public treasury. [...]
Alexis de Tocqueville
Och:
“The first truth is that the liberty of a democracy is not safe if the people tolerate the growth of private power to a point where it becomes stronger than their democratic state itself. That, in essence, is fascism – ownership of government by an individual, by a group, or by any other controlling power.”
President Franklin Delano Roosevelt
Men sedan, om man vill var ännu mera svartsynt kan man tycka att vi inte har demokrati här heller. Våra två stora partiers politik har har kommit att likna varandra till den grad att skillnaderna börjar bli ourskiljbara. Det kan tyckas att skillnaderna mest ligger i retoriken…
Feb 21, 2011 @ 22:17:16
Rent mjöl i påsen, del 4 publicerad. De tre första delarna länkar Opassande till i detta blogginlägg.
opassande » Blog Archive » Är du på riktigt, eller..?
May 12, 2011 @ 06:40:45
[...] på om det är en helt dålig grej faktiskt? Med tanke på härom dagens lilla dystopidipp kanske det är bra att vi alla lär oss att vara något sånär källkritiska och vi kanske övar [...]