“Kuken måste ha sitt” — ett citat från Frank Andersson när han kom för sent till en intervju en gång. Jag har tänkt på det ibland när diskussioner om manligt och kvinnligt dyker upp. Där det finns en kultur av att kunna “separera” sig från sitt kön bland män, finns ingen liknande möjlighet för kvinnor. Jag borde kanske inte bli avundsjuk på det, för på individnivå är det såklart jätteolika med det där, men ibland blir jag det.

Anledningen till att jag blir påmind om det är för att Pär Ström skriver ett ilsket inlägg om en dokumentär om sexturism, där kvinnorna är i fokus som på ett eller annat sätt betalar för “romantik”. När jag läser igenom kommentarerna blir jag gång på gång påmind om vilka olika måttstickor det är som gäller.

Istället för att lyfta det som eventuellt skulle kunna vara en gemensam nämnare och en väg till förståelse och ev. vettig lagstiftning, så utmålas kvinnor som äckliga och hemska. På samma gång som kommentatörerna verkar anse att det är fel med dubbelmoral har de inga problem att vara exempel på dylikt resonemang själva. Det intressanta är att argumentet “sexhandel är inte könsbunden” dyker upp parallellt med, vad det verkar, en djup avsky för att det är så.

Och det är här min tanke om separationen mellan kön och människa kommer in. En kvinna är sitt kön, hon åläggs ett ansvar (som efterlevs på de mest märkliga sätt emellanåt). En man har en penis som har lite egen vilja, och det utmålas som smått orättvist emellanåt, till och med, att ta ansvar för vad som händer med den. Det är så naturligt med den här separationen vs. sammanhanget mellan ansvar och kön att det inte ens reflekteras över.

Jag såg själv dokumentären i går kväll (du kan se den här ett tag till om du vill). Det en emellanåt tragisk bild som målades upp, inte så positiv som Pär Ström utmålade det. Kvinnor som lurade sig själva, på sätt och vis, för alla vet ju att kvinnor behöver “kärlek” för att kunna ha sex — eller resa bort för att få ha det något sånär fritt…

Vi lever i en kultur där känslotapeterna ska vara krusidulliga för kvinnor, får det inte vara minsta tillstymmelse till ömhetsrelaterande för en man. Djupt orättvist åt båda håll, om ni frågar mig, för möjligheter för människor att få utlopp för sitt behov av närhet.

Den här kulturen hjälps alla åt med, även om man inte lever efter den själv på individnivå, att upprätthålla. Jag har mina åsikter om sexköpslagar och det märkliga i att vi ända in på 2000-talet inte verkar uppleva att det finns möjlighet till förståelse mellan två kön som det i grund och botten inte är större skillnader mellan än att det ena kan föda barn. Men det ges inte särskilt stort utrymme för att lösa denna gordiska knut.

Nånstans får jag intryck av att flera som engagerar sig i de här frågorna vill både äta kakan och ha den kvar. Kvinnor ska “ge män sex”, inte ha sex. Män ska inte lägga så stor tanke på vem de har sex med så länge de har sex. Roller som både kvinnor och män hjälper till att bygga. Det blir helt enkelt lite konstigt att se den oerhörda och enkelriktade ilskan borta hos Pär Ström, när anledningen sägs vara “jämlikhetsrotad”.

Men nej, det är olikheterna som är de viktiga, att bråka är viktigare än att lösa eventuella problem, och många mordhåller vid de etablerade könsrollerna som facit. Och vips fortsätter man understödja hela den kultur man anser fel nånstans. Jättelattjo rundgång, det där.