Alexander Bard, Caspian och Carl-Johan Rehbinder skriver på Expressen inför Piratpartiets medlemsmöte. Himla kul att opinionsbildning sker via gammelpress faktiskt, i vårt i stort internetbaserade parti. De är oroliga, skriver de, för vad som ska hända med partiet och anser att Piratpartiet borde gå över till att bli ett renodlat liberalt parti.

Vilka motioner de har tänkt sig att skriva ihop vet jag i dagsläget inte, men såvida de inte tänkt sig att köra nåt abstrakt “lägg makten hos oss så fixar vi till att det blir lite frihetligt”, så lär jag väl få tillgång till dessa sen och kan ta ställning. Klart, jag fastnar lite i formuleringar, som t.ex. att alla som inte vill vara med i ett liberalt parti kan gå med i V eller MP istället. Det är ju till syvende och sidst medlemmarna som avgör var Piratpartiet tar ivägen, så om en majoritet vill flytta över fokus ska de väl inte behöva dra nånstans över huvud taget?

Ja, jag är lite syrlig här. För det är som vanligt så att jag har väldigt svårt att förstå mig på det emellanåt smått fascistoida hos en del som utger sig för att vara liberaler. “Tig och gör som jag säger eftersom demokrati är för långsamt”, känns inte liberalt alls.

Piratpartiet är ett dynamiskt parti där man kan grotta ner sig i ideologiskt arbete hur mycket man vill. Man kan skriva motioner, bedriva opinionsbildning och påverka partiets framtida utveckling. Detta har alltid varit en möjlighet och ska inte ses som något negativt. I den stund det dyker upp motioner som är liberala, frihetliga, socialistiska, eller vilken -ism man nu upplever sig kunna etikettera med, kan vi medlemmar ta ställning och rösta.

Tills dess kan man naturligtvis tycka att Piratpartiet borde vara lite mer si eller så hur mycket man vill, nån förändring sker inte med mindre än att man jobbar för det.