Fick ett önskemål om att lyfta upp min kommentar från diskussionen i föregående inlägg till ett eget blogginlägg, så gör det här. Upprinnelsen är alltså ett inlägg av Carl-Johan och Caspian Rehbinder som tillsammans med Alexander Bard gjort ett utspel om att Piratpartiet borde bli ett renodlat liberalt parti:

Nu tänker jag utdela en skopa kritik till er alla som deltagit i den här diskussionen.

Märkvärdigt att det upplevs liberalt att tala om för folk vad de ska göra, vad de gör för fel, osv, jag stör mig jättemycket på det. Samtidigt som det uttrycks sårade känslor över föreställningar om vad libdem-anhängare handlar om, är det tydligen problemfritt att uttrycka sina föreställningar hur pp-anhängare fungerar och tänker.

Hela den här debatten blir jättekonstig dessutom, när den går ut på att ett parti ska förändra sig att bli som ett annat parti. Vad handlar diskussionen om, varför libdem är bra/bättre än pp? Märkligaste debatt jag följt på länge. Det är bara att gå med i PP skriva motioner och utveckla partiets politik, jag förstår inte alls den här “erövrar”-psykologin — framför allt när vi talar om ifall ett liberalt perspektiv är viktigt i svensk politik? “Vi behöver en plattform så vi tar gärna över ert parti för att vi har så mycket gemensamt” är inte utvecklande eller säljande för fem öre.

Det här handlar öht taget inte om libdem eller att libdem har nån slags förstahandsrätt på piratpartiets utveckling, hur mycket nån anhängare därifrån än skulle vilja få det till det. Att jämföra frågeställningar, likheter, olikheter är fine, att diskutera att PP borde bli si eller så är fine också. Men jag tror att många gör ett tankefel om de tror att det automatiskt innebär att PP släpper sin autonomitet bara för att nån ber om det, och därvidlag har jag en skopa ovett till PPare som reagerat för detta utspel.

Ta och kamma till tonen alla — libdem är inte ett hot, och därför är det onödigt att ge hela den frågeställningen mer “makt” genom att agera att det skulle ha reell bäring på PPs utveckling. PP slutar naturligtvis inte att vara PP för att nån upplever sig ha en åsikt om vad vi “borde” vara. Vi har genom åren sett flera starka trender på åsikter av det slaget. Hur många säger inte att PP borde ägna sig åt lobbying istf för politik? Hur många säger inte att vi borde vara vänsterpartister? Osv. Det är bara att ta för vad det är, Piratpartiet är viktiga, har utvecklingspotential och en framtid.

Jag läser det som sägs att människor är ledsna och oroliga för att liberalismen är död i praktisk politik idag, och det håller jag med om. Att det vill hittas utvägar för den problemställningen är inte alls säkert att Piratpartiet kan hjälpa till med, det är en självklarhet, så därför blir det bara konstigt att föra diskussionen som det vore tvärtom.

Jag inser att det blir knöligt när utspel skrivs av före detta aktivister, och får medhåll från MEP Christian Engström och Hax och kanske förvirrar saken lite. Men inga av nämnda kan naturligtvis “ge bort” partiet till en ideologi — såvida inte medlemmarna i PP lägger den sortens makt i händerna på frågeställarna.

Trött blir jag allt på den regelbundenhet denna fråga dyker upp och förkastas — skämtade lite trött igår om att ibland känns det som att en del gått i skola hos Wallström (som inte respekterade ett nej till Lissabonfördraget i Irland utan fortsatte nöta tills det blev ett ja). Jag har förståelse för det med andra ord, men det innebär trots allt inte att jag måste tacka ja till förändringar som inte känns bra och jag behöver inte vara särskilt oförskämd heller.

Uppdatering: En replik från Anna Troberg, både i blogg och i Expressen. Sen ett inlägg från Nils och ett från Niclas (NSFW).