“Jag fattar inte vitsen…?” Det händer rätt ofta att jag säger så. På sistone har jag t.ex. haft tillfälle att säga det när jag såg en kille pilka under Västerbron, sisådär en 20-30 meter från öppet vatten, när jag ser videor av helt galna upptåg som slutar med att folk slår sig halvt fördärvade, när det sagts eller diskuterats saker som inte finns i min begreppsvärld.

Jag blir lite irriterad på mig själv att jag faller in i den fula ovanan. Att “inte fatta vitsen” alltså. Antingen är det något som jag helt enkelt får ta reda på vad det handlar om för att förstå, eller så får jag lov att strunta i det. Visst finns det utrymme för att säga det, men ibland går det till överdrift. Som om jag var nåt slags facit för vad som är begripligt i världen!

Nöja sig med att “inte fatta vitsen” blir nämligen detsamma som att “jag förstår inte, alltså borde ingen hålla på med det” i mina ögon. (Öron?) Och det är ju helt knäppt. Behövde jag fatta vitsen för allt som pulas med skulle vi antagligen fortfarande ha trekantiga paket för mjölk. (Jag har inte varit med så länge att jag kan prata grottmålningar här.)

Så hur tusan lägger jag ner den här irriterande ovanan? Nån mer som drabbats? Några kurser man kan gå, nån medicin eller så?

“Jag fattar inte vitsen…?” Det händer rätt ofta att jag säger så. På sistone har jag t.ex. haft tillfälle att säga det när jag såg en kille pilka under Västerbron,...