Då har vi kommit till Henrik Brändén som ställer upp som styrelsekandidat för Piratpartiet! Vårmötet kommer att gå av stapeln på måndag (läs mer här) och du hittar alla övriga nominerade, förutom de Torbjörn, Sammy och Henrik som gästbloggat här hos mig, i den här tråden. //emma

gastbloggare1.png

henrik-gravfalt-210GÄSTINLÄGG: Jag heter Henrik Brändén, är 45 år, arbetar som frilansande vetenskapsskribent, läroboksförfattare och föreläsare och kandiderar till Piratpartiets styrelse nu på vårmötet. Jag är gift, har en tolvårig son och stortrivs i en bostadsrätt i Gottsunda i Uppsalas utkanter. Sedan barnsben var jag socialdemokrat, och tidvis mycket aktiv (studieledare i SSU-distrikt, kassör i studentförbund, kommunfullmäktig, talman i kårfullmäktige mm). Men inför valet i höstas insåg jag att mitt samvete krävde att jag bytte parti.

Hur jag blev pirat
Jag minns precis när jag fick den insikt som ledde till detta: Jag satt på en servering, och tjuvlyssnade på några ungdomar som satt med varsin liten dator bland kaffekoppar och bullar. En pratade om dikten han höll på att skriva för att lägga upp på en webbplats. En annan berättade vad hon just fått veta på chatten hon var inne på. Och den tredje vad hennes ex skrivit i mailet hon just fått. Då förstod jag att dagens unga använder den nya tekniken till precis samma saker som jag och mina vänner använde telefon, postverk, anteckningsböcker och cafébord.

Och ögonblicket därefter såg jag dem: FRA-mikrofonerna under min ungdoms cafébord, och i min och mina vänners hemtelefoner. Datalagringsagenterna, som sorterade säck efter säck med fotostatkopior på avsändare, mottagare och datumstämpel på alla kuvert, som lagts i postverkets brevlådor. Och FRA-kontrollanterna, som när som hellst kunde begära att få titta i våra väskor och ryggsäckar, på jakt efter piratkopierade kassetter. Och jag insåg att för dem som använder datorer och internet på det nya sättet innebär redan dagens situation en övervakning av ett slag som i min ungdom bara fanns i diktaturer.

Min syn på partiets politik
Tanken på ett begränsat program och vågmästarstrategi tycker jag är klok. (1) Så länge vi är ett litet parti ligger vår chans att få gehör i våra kärnfrågor i att vi är beredda att sälja våra röster i andra frågor. (2) De som stöder partiet och samtidigt har tydliga åsikter i höger/ vänsterfrågor måste kunna känna sig trygga med att deras röster bara går till “den andra sidan” ifall denna betalat bra i våra frågor. (3) Jag har blivit allt mer övertygad om att våra kärnfrågor representerar en väsentlig ny dimension i det politiska landskapet. Där det är Piratpartiets uppgift att ställa sig på det nya svärmbaserade värdeskapandets sida mot traditionella industriintressen, som allt mer panikartat försöker få staterna att använda repression för att försvara företagens immaterialrättsliga anspråk. Ska det lyckas kan vi inte gräva ner oss i gårdagens ideologiska skyttegravar.

Vi bör alltså behålla vårt fokus på frågor som integritet, immaterialrätt, svärmskapande, open access/open source etc. Men använda de kommande tre åren till att fråga oss hur dessa grundtankar påverkar olika konkreta politikområden. Vad betyder de för skolans kunskapssyn, för barnomsorg, för stöd till handikappade, för stadsplanering? Vi började undersöka detta på det kommunalpolitiska parley jag var med och organiserade i Uppsala i höstas. Ska vi bli trovärdiga för stora grupper i nästa val måste det arbetet komma i mål!

Partiets arbete
Vi har nu tre år på oss att förbereda oss inför valen 2014. Utmaningarna är stora: Vi måste klara av två tuffa valkampanjer, omedelbart efter varandra. Vi måste ha en väl förberedd grupp av 20-30 nya riksdagsledamöter, som snabbt kan skapa förtroende för partiet när vi kommit in i riksdagen. Och vi måste kunna skicka hundratals nya ledamöter till kommun- och landstingsfullmäktige, runt om i landet. Vi måste därför bli bättre på att ta hand om de medlemmar och aktivister som kommer till partiet, utbilda dem och suga in dem i en stabil lokal verksamhet. (Något jag redan fått börja arbeta med i partiets nya studiegrupp, som ska ta fram studiematerial för aktivister och funktionärer.)

Det är också viktigt att utveckla sättet att fatta beslut och föra debatter i partiet. Allt för mycket tid ägnas nu åt strid om formfrågor, istället för debatt om de sakfrågor som skiljer, och åt arbetet för allt som förenar oss! Det är därför viktigt att styrelsen blir bättre på att strukturera sitt arbete, så att diskussioner startar i god tid, förslag kan läggas ut på remiss, kompromisser kan funderas ut och alla i förväg vet vem som ska fatta beslut om saken, och när. Annars riskerar viktiga beslut att förlora i legitimitet.

Vad jag kan bidra med
Några erfarenheter jag tror mig kunna ställa i partiets tjänst:
1) Jag är uppvuxen före internetrevolutionen, och har därför lätt att se varför vi ofta misslyckas med att förklara vår politik för dem som inte själva “varit med”. Och hur vi relativt enkelt skulle kunna rätta till det. Jag tror mig därför kunna hjälpa till att formulera våra åsikter så att de blir begripliga även för mina föräldrars generation.
2) Från mitt eget yrkesliv kan jag förklara hur upphovsrätt skapar fler problem än de löser för arbetet att utveckla pedagogik och sprida viktig information i samhället. Eftersom jag periodvis haft betydande delar av mina inkomster från royalties kan det dock vara svårt för motståndare att avfärda mig som tjuv eller snyltare.
3) Jag ser också hur frågor om genetisk integritet snart kommer att bli mycket viktiga: Det är bara månader kvar tills kostnaden för att sekvensera hela sin arvsmassa sjunker under priset för en bra mobiltelefon, och ingen har ännu en aning om hur all denna information ska hanteras.
4) Mycket arbete i både politiska och andra organisationer har lärt mig en hel del om hur man ska göra (och inte göra …) för att beslut ska fattas demokratiskt och upplevas som legitima. Både vad gäller den rena mötestekniken, och hur man ska organisera beslutsprocesser. Jag tror att vi kan få en fantastisk syntes om sådan erfarenhet från “gamla stabila” folkrörelser får korsbefrukta andras erfarenheter från direktaktivism, svärmande och näringslivets management-tänk.

~Henrik Brändén