I svenskan står det att det kan bli en dyr historia att Sverige inte infört datalagringsdirektivet. Nu kan jag principiellt tycka att jag så gärna betalar istället, för att slippa det. Intressant nog är det dessutom billigare att betala böter (med den ovärderliga bonusen att slippa direktivet) än att faktiskt införa det.

Känns plötsligt inte som ett straff, å andra sidan blir det en tragigkomisk jämförelse med (som borde vara) en helt annan verksamhet… För Cecilia Malmström är detta “just business, nothing personal”. Men visst är det väl lite lattjo att samma person som är satt att undersöka datalagringsdirektivet eftersom det bryter mot grundlagarna i flera länder, är den som dessutom är indrivare?