copyrightSatt och störde mig på youtubes “copyrightskola” igår, tummade för första gången ner något på tuben i och med den, till och med. Den är upplagd som om den är gjord för förskolebarn, trots att målgruppen är 13 år och uppåt. Tanken är till och med att om man brutit mot upphovsrättsregleringarna på youtube, så kan man få ta bort en “prickning” genom att titta på den filmen.

Den är i stort uppfostrande och det ligger såklart inte sakens natur att vara problematiserande, men den stör mig ändå. Ta det där med den underliggande varningen om att hojta till om man felaktigt blivit anklagad för upphovsrättsintrång och fått sin video nerplockad.

Copyrightskolan lär ut att även om du har rätt, så gör du med största sannolikhet fel som försöker påpeka det. Och det är väl möjligen en “positiv” egenskap med filmen — det är ju sant.

Det är ingen överdrift att man som privatperson i upphovsrättsärenden inte har några särskilda rättigheter att tala om. En anklagelse från en korporation räcker ju, och det är inte som att folk i allmänhet har råd att bråka om att de blivit felaktigt behandlade. En “utpressningspsykologi” som till och med får stöd i upphovsrättslagstiftningen numer.

Jag tänker bland annat på mamman som påstods bryta mot upphovsrätten för att hennes bebis dansade till Prince i en 20-sekundersfilm. Hon orkade bråka om detta, det tog år för att få till ett domslut som gav henne rätt. Det handlar alltså inte bara om att vanligt folk kan göra fel, utan att det ska vara så svårt att det för vanligt folk är omöjligt att få rätt.

Vad copyrightskolan lär mig är att jag ska inte pusha för kommersiella saker jag gillar. Vilket kanske är en ytterligare ofrivilligt positiv sida av den. Men kanske inte sådär jättesmart.