Det har diskuterats om jäv — närmare bestämt situationen i PPs styrelse och ledning — under vårmötet för Piratpartiet. Jag har själv varit lite ambivalent, ett nystartat parti måste vara lite nybyggare och inte sällan pragmatiskt lagda. Vissa saker behöver accepteras, med den underliggande tanken att det så småningom ska rensas bort. En inte helt bekväm balansgång alla gånger men “nödvändigt ont” är inte ett nytt uttryck, precis.

Onekligen är det illa nog att nåt ser illa ut ibland, även om saker inte alls sköts illa eller oetiskt. Det är därför inte alls särskilt konstigt att debatten dyker upp med jämna mellanrum, och särskilt under medlemsmöten. Frågorna behöver ställas; Vill vi fortsätta ha det så här, är det möjligt att försöka börja rensa redan nu, eller måste vi ta det ett år till. Ungefär så har jag förhållt mig till det.

Jag gillar inte när det kallas gnälligt eller tjafsigt att ta upp. Det är helt enkelt en diskussion som måste tas. Själv skulle jag se det som väldigt trist om det här inte var en situation som folk såg som problematiskt och i längden önskvärt att arbeta bort.

Christian Engström avlönar alltså Anna Troberg och Rick Falkvinge, samt Rickard Olsson utför tjänster åt Brysselkontoret som faktureras. Jag har alltså förtroende för dessa människor, vilket är det som gjort att jag accepterat situationen, även om jag inte tycker att den är bra. Det innebär att Christian Engström sitter i en styrelse där flera personer är i nån form av ekonomisk beroendeställning till honom.

Det går inte att säga snyggare än så, faktiskt. Det känns väldigt viktigt att alla medlemmar som röstar gör det fullt medvetna om hur situationen är, som allra minst. Därför ska aldrig den typen av diskussioner behandlas som det är gnälligt eller tjafsigt, som jag ser det — alla medlemmar har rätt att få veta om att situationen råder.

Att diskussionen kom igång på allvar, var för att Henrik Alexandersson (som är anställd av Christian Engström) också var nominerad för styrelsen. Detta tryckte på kring det principiella, “ska vi ha det så här”, “är det verkligen okej att vi böjer på denna princip ytterligare” osv. Nu har HAX valt att hoppa av valet, vilket är bra.

Jag hade kunnat nöjt mig med att han hoppade av sin kanditatur. Men irriterar mig som sagt på den emellanåt överlägsna ton som dyker upp när medlemmarna i partiet — på ett medlemsmöte, no less — framför sina åsikter. Att de anses vara dumma som argumenterar för vad de upplever är viktiga principer. Och när det sker väldigt sansat dessutom, varken på forum eller i bloggar där ämnet tagits upp har tonen varit särskilt klandervärd.

Jag hade nämligen ytterligare en anledning att inte tycka att det var optimalt att se Henrik Alexandersson i styrelsen, och det är för att han sitter med i styrgruppen för Liberaldemokraterna. Vid en direkt fråga till honom förnekade Henrik sin grad av engagemang i det partiet och så blev allt så… skitigt.

På Liberaldemokraternas Facebookgrupp (bild ovanför) står det att en del medlemmar i grundargruppen/styrgruppen är hemliga. Men på Liberaldemokraternas hemsida har de råkat publicera att Henrik Alexandersson ingår i den:

Henrik har all rätt i världen att engagera sig i andra partier, Piratpartiet var tidigt tydliga med att dubbla medlemsskap är acceptabelt. Men här pratar vi inte ett medlemsskap utan att han sitter med i den s.k. styrgruppen i Liberaldemokraterna, samtidigt som han ställer upp för val till styrelseplats i ett annat parti.

Det finns rätt mycket att fundera över när en nominerad till styrelsen med vad som ser ut som dolda avsikter tillsammans med den svajiga grund etiken står på redan, bemöter relevant kritik med arroganta påståenden om kritikers mentala kapacitet och sociala färdigheter. Såvitt jag kan se, var hans strategi att styra Piratpartiet in på det liberala spåret, utan att öppet opinionsbilda för det inför sin kandidatur in i styrelsen för PP och behandlade folks frågor kring det hela som de vore “troll”.

Inte så mycket pajkastning som relevanta funderingar som måste få luftas. Hederlig, öppen debatt är alltid att föredra framför mörkanden och manipulation. Ingen av de som tagit upp och debatterat ämnet ska klandras för att ha gjort det. De som påstår motsatsen borde skämmas.

Henrik Alexandersson är en förbannat kompetent människa och jag skulle mer än gärna se honom arbeta mer aktivt i partiet. Men även solen har sina fläckar och jag tänker inte sitta stillatigande och se människor med relevanta funderingar behandlas som mindre vetande, när jag vet att HAX ljög, rent ut sagt, i sin utfrågningstråd.

Tack för ordet.

Det har diskuterats om jäv — närmare bestämt situationen i PPs styrelse och ledning — under vårmötet för Piratpartiet. Jag har själv varit lite ambivalent, ett nystartat parti måste vara lite nybyggare...