Johanna Sjödin berättar om hur hon behandlades, först av väktare i tunnelbanan, sen av poliser som plockade in henne med stöd av LOB.

Det är då jag förstår att situationen skräddarsys för att kunna låsa in mig i en så kallad ”fyllecell”. Jag var i verkligheten mycket måttligt eller milt alkoholpåverkad och på glatt humör innan de frihetsberövade mig, men jag var under inga omständigheter särskilt berusad. Att polisen gripit mig med stöd av gummiparagrafen lagen om omhändertagande av berusade personer får jag veta efteråt.

Johanna gör helt rätt som anmäler händelsen, men jag kan inte låta bli att fundera över likheterna till den så kallade #gategate-affären. Där Jesper filmade några civilklädda poliser i tunnelbanan i Hornstull, som genom hot tvingade honom att radera filmen. Tingsrätten friade poliserna vars försvar var att de ansåg filmaren vara provocerande och påstridig.

Det är en skrämmande godtycklighet i lagstiftningen idag som gör såna här saker möjligt. Ändå verkar flera i Johanna Sjödins kommentarsfält anse att hon har sig själv att skylla. En del tycker till och med att det faktum att hon klädde av sig i cellen är anledning nog. Lägg märke till att hon redan var i cellen när så skedde. Rättfärdigande medelst tidsmaskin, någon?

Är nakenhet plötsligt det värsta brottet tänkbara, här i världen? Jag förväntar mig nästan nån slags procentsats på hur mycket synlig hud som är acceptabelt för kvinnor, framöver, för att inte ses som provocerande.

Jag slås av tankar kring “battered wife syndrome“. Där de som utsätts för godtyckliga straff och belöningar till slut stänger av och inte fungerar. Det är alltid fel på den som är utsatt för övervåldet, är grundtanken.

Jag säger som Björn, det är inte för att jag inte litar på poliser, utan för att jag vill kunna lita på dem — som jag upplever att något måste göras åt den här sortens lagstiftning. Det är inte bra för ett samhälle att vi känner rädsla för poliser i allt större utsträckning. Om svenssons är lika nervösa för vad en polis ska ta sig till som för en potentiell våldsverkare, vad händer då? Poliser behövs ju ändå trots allt, och vi kan inte fortsätta på den här inslagna banan.

Maktutövare framstår ha medelsvensson som fiende idag — kanske inte konstigt med tanke på hur lagstiftningen alltmer betraktar oss som sådana. Detta behöver göras något åt, och snart, innan vi förvandlas helt till ögontjänare och lögnare för det är enklare än att vara sig själva och hålla sig till sanningen. Eller kanske ännu värre, skapar den handlingsförlamning forskningen visar att en hotfull vardag bidrar till.

När blev provokationer förbjudna? Ett ifrågasättande ses till och med idag som en provokation, som maktutövare ser som otillåtet och därmed anledning till ingripande. Skrämmer verkligen inte detta fler i samhället?

Missa för övrigt inte Christer Jansson inlägg om datalagringsdirektivet där han beskriver händelserna kring de män som misstänktes för terrorism pga ett misstag.