Jag kom på mig själv att känna mig smått blasé – jaha, 180K i böter för att ha lagt upp en film som andra kan ladda ner, för en kille i Danmark. Dårsummorna är liksom satta i debattkulturen sen länge, och även om det inte skulle kännas kul att drabbas som person så är det nåt med den där rapporteringen som gjort det till en slags “jaha”-vardag.

Dårsummor, skriver jag, för det handlar verkligen om det. 6 miljarder snurrade runt som siffra i media i Sverige för några år sedan, en summa mer eller mindre plockad ur luften som påstods vara branchens förluster. På Techdirt kan man läsa (min översättning):

Vi berättade nyligen om en ITC-rapport som, bland annat, beräknade att amerikanska företag “förlorar” 48 miljarder dollar pga “piratkopiering” i Kina. Denna siffra genererade massor av rubriker och eftersom rapporten var beställd av senaten, så kan du räkna med att den kommer att användas politiskt. Problemet dock, är att metodiken som använts är idiotisk. Istället för att använda sig av nån form av objektiv mätning, så frågade ITC 5000 företag som verkar inom “immaterialrätts-intensiva områden” vad de ansåg sina “förluster” vara, och extrapolerade summan från det.

De har därför dragit igång en “undersökning” på samma premisser — klicka in och berätta vad du förlorat pga illa formulerad upphovsrättslagstiftning, i pengar… ja, ni inser ju själva hur galet det är. Förlusterna vi gör i samhället i och med detta är nog dessutom omätbara, om man nu ska vara sån.

“I stort, kan av någon anledning Ifpi säga ungefär vad som helst, utan granskning i media. Jag undrar mest varför det är så?” skrev jag för ett par år sedan, och väldigt lite har hänt sedan dess. Jag förstår inte hur detta kan pågå, år ut och år in, utan att nån pekar på den där lobbyn och hojtar till om de mytomaniska upptågen.

Detta maraton kommer att hålla på ett bra tag till, inte minst med benägen hjälp från lagstiftare. Piratkopiering, fildelning, remixkultur och så vidare, har egentligen “vunnit”, både moraliskt och i praktiken. Men ändå får det där oskicket fortsätta.

Man förlorar inte på fildelning, det har inte gått att bevisa på över tio år, och det går inte att bevisa för att det helt enkelt inte är så. Det syns överallt.

Ta till exempel författaren Walter Jon Williams som när han blir sur på fildelare, inte blir det på grund av att hans böcker delas ut. Utan för att han anser att det måste gå att få till bättre kvalitet på hans alster. Han vill kunna sprida grejerna för att i längden kunna tjäna pengar. Följden har blivit att flera av hans piratkopierande fans, nu hjälper honom att se till att hans böcker som delas ut håller måttet.

Lady Gaga, en av de riktigt stora artisterna idag, vårdar sina fans ömt — och de som spelar och sjunger på hennes låtar blir inte borttagna på youtube, utan tvärtom: hon lyfter dem. Det är inte “flax” som gjort att hon blivit så stor, det är just på grund av att hon lever i samtiden och inte beter sig som om den är ett hot mot henne. Det är väldigt talande att när hon är involverad i immaterialrättsliga sammanhang, så handlar det om hennes varumärke, hennes namn, inte upphovsrättsliga anspråk.

Nåväl, jag hade önskat att alla goda exempel uppvägde idiotierna. Men när någon får 180K i böter och jag måste anstränga mig för att reagera — då har det gått för långt, helt enkelt.