Sitter och funderar på hur man debatterar bäst. De flesta diskussioner går ut på att få rätt, att vinna eller hur man ska kalla det. Skrikmatcher á la svenska debattprogram i tv eller nåt. Ska erkänna att jag ibland blir full i skratt när jag ser likheterna med Monkey Islands fäktning i oförskämdheter.

Det är i alla fall inte meningen att man ska komma överens och olika målgrupper lyssnar till olika sorters kodade uttryck som blir nåt slags bevis på vem som vann. Helt olika språk emellanåt, nästan omöjliga att förstå. Två sidor kan båda känna sig som vinnare, för att de helt enkelt inte har nåt intresse av, eller kunskap i, vad den andra sidan försökt säga.

Som åskådare i diskussioner man själv inte valt sida i blir det oftast ganska frustrerande. Jag skulle nog inte störa mig på det alltför mycket om det fanns nån motsvarande mer, informativ, debatt parallellt. En där man har möjlighet att försöka sätta sig in i frågeställningar utan att lova bort sin förstfödda eller så.

När jag sitter och googlar runt i ämnet hittar jag i stort inga svenska, levande diskussioner kring hur debatter förs, eller vilka problem brist på riktiga debatter medför, om jag bortser från bloggosfären där det i viss mån finns. Ni får gärna tipsa om dylikt i kommentarsfältet.

Däremot så stöter jag på info om hur det tacklas utomlands. Någon berättade för mig exempelvis,  att i Tyskland så står “civil olydnad” på schemat i skolorna. Där får man lära sig att ifrågasätta och protestera. I Rumänien har man dessutom debatt-tävlingar i skolorna vilket nog är bra för demokratibyggandet.

Jag är förtjust i tanken att man redan under skolåren får lära sig hur man debatterar. Eller att lära sig om civil olydnad likväl som civilkurage (som oftare än man tror går hand i hand). Men de allra flesta lär sig att debattera via publikfriande program i tv, för vilka tittarsiffrorna är viktiga.

Underhållning, politisk huliganism om jämförelsen ursäktas, är vad vi uppfostras att se debatter som och den grupp som inte valt sida blir oftast bortglömd. Nog borde det väl finnas en demokratiaspekt i att låta debatt ingå i större utsträckning i vardagen, t.ex. i skolan?

Jag upplever det som att media fått monopolisera den rollen lite för länge, vilka knoppats av till marknadsföring och PR-sfären. Det märks inte minst i den svenska bloggosfären där vi haft väldigt svårt att klippa av banden till de olika lag som funnits sedan tidigare. Möjligen kanske det är lite provocerande att säga, framför allt med tanke på min egna roll som politisk opinionsbildare online, men men…

De “intresselag” som finns, upplever i alla fall jag, har en viktigare position än själva argumenten, debatten, kring sakfrågorna. Och de som för all del försöker slå på argumenten visar en förvånansvärt stor brist (trots sin starka åsikt) att debattera det. Det rinner ofta ut i oförskämdhetsfäktning — jag misstänker för att vi inte känner till nåt annat sätt?

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilket regelverk det är de flesta av oss följer omedvetet, även om jag som sagt misstänker att lagmentaliteten är ett starkt inslag här. Men kanske är det läge för en metadebatt om debatten. Vad syftet är med debatt ur ett större perspektiv.

Hur mycket jag än funderar på det kan jag inte riktigt bestämma mig för vad som definierar en “bra debatt” — jag sitter själv fast i värderingen att min åsikt behöver ha “vunnit” för att den ska ha varit bra.

Men eftersom det är så mycket business idag, när det handlar om opinionsbildning så vore det naturligt att börja ifrågasätta så resten kan komma ifatt med jämförelsevis bra kunskap i hur man påverkar. Annars blir det lite för mycket “hur man kontrollerar debatt” snarare än “hur man debatterar bra”.

Så var börjar man nånstans?