Min semester har börjat och jag kommer på mig själv med att inte veta vad jag ska skriva om. Det är ett bra tecken — jag har lyckats rensa huvudet från alla världsproblem, och ägnat några dagar åt att kuckilura på Google + och ser fram emot träffa kompisar och ljuga lite. Tänkte försöka vara självisk och tramsig i några veckor.

Det blir inget Almedalen för mig i år, och även om jag verkligen var jättesugen så känns det helrätt nu. Möjligen kommer jag att masa mig upp och ta frukost till GMA11 som Joakim och Brit kör med den äran där nere. Är man inte där finns man inte — men som jag konstaterade, är man inte där finns inte Almedalen heller på sätt och vis.

Tänkte även försöka ta mig lite tid och fundera över hur mitt omlägg av hur jag använder bloggen fallit ut. Jag har inte fått några särskilda kommentarer om det — förutom att några saknat min gamla banner. Kommenterande över huvud taget har gått ner, faktiskt, vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Om ni orkar får ni gärna berätta era tankar.

En kompis sa att “din blogg är som en oljetanker, det tar ett tag när den svänger”, vilket jag tyckte var en lite rolig liknelse. Min blogg är så särskilt stor eller så, som jag ser det. Det är svårt att se saker när man är mitt i det eller nåt kanske, men ändå. Att inlänkar dessutom sjunkit tror jag är något jag delar med andra bloggare — ibland tänker jag att det handlar om att vi i den svenska bloggsfären behöver tänka om och utvecklas lite. Göra det intressant både för oss själva och för andra.

Det går i vågor det där, men jag inser att jag tycker det är som roligast när många bloggare gör saker gemensamt, och in- och utlänkning är alltid ett betyg på den sortens grej. Kanske sker det rentav överallt annars och det är jag som stagnerat? En sak till att fundera på helt enkelt.

Det kommer att dyka upp saker som jag vill skriva eller tipsa om, helt klart, detta är inte en “sån där postning”, behövde bara greja lite med tangentbordet för att känna hur det kändes att skriva! ;) Tänkte jag avslutar med några klokskaper från Stephen Fry om ord.