Jag önskar så att jag hade spelat in min egen reaktion när jag såg det här. Men jag hade ingen aning om vad som var på gång, och helt oförberedd att jag skulle skratta jag tills jag grät och sen grät jag en skvätt för att jag blev så rörd.

Nej Gustav, jag lär inte springa Säpo-joggen — men jag lovar å andra sidan att aldrig, aldrig nakenchocka dig igen! Det där som flera tar upp var det nämligen stackars Gustav Nipe som råkade ut för, på en veranda utanför vårt boende i Almedalen 2010, pga en lite missräkning i hur stor en handduk var jag svepte om mig, vilket kanske förklarar varför Sophia har en handduk om sig i videon.

Som av en händelse dök det dessutom upp en jättefin kommentar under ett av mina inlägg idag också. Jag har ingen aning om vad jag ska säga, det känns inte riktigt som det finns några ord som kan redovisa känslorna med rättvisa.

Jag vill i alla fall att ni ska veta att få saker i livet har gjort mig gladare än den hälsningen och jag kommer gå omkring och känna mig skyldig att försöka förmedla samma känsla till andra, länge! Det är nog en av de bästa skuldkänslorna man kan ha, tror jag.

Tack Anna, som jag misstänker drog ihop det här och stort tack till alla som var med. Ett överflöd av kärlek är inte något man känner varje dag och kommer sannerligen att vårda den känslan. <3