Sen Piratpartiet drog igång har det med jämna mellanrum blossat upp diskussioner kring det faktum att medlemsskapet är gratis. Underförstått då, anledningen till att vi i perioder haft jättemånga medlemmar. När medlemsantalet i PP sjunker, å andra sidan, verkar inte “gratis” vara med i ekvationen när det spekuleras kring varför. (Ja, jag unnade mig en liten pik där.)

I dagarna har ett argument till varför politiska partier borde fundera ett par varv extra innan de tar ut medlemsavgift dykt upp. Så här skriver Christian Engström:

EU-Kommissionen har i dag påbörjat arbetet med att sätta upp ett ”European Terrorist Finance Tracking System”. Det kommer att resultera i ännu ett övervakningssystem, denna gång med syfte att övervaka europeiska medborgares, företags och organisationers banktransaktioner.

Piratpartiet är helt beroende av donationer. Det är de flesta frivilligorganisationer. Att övervaka människors banktransaktioner blir i längden ett maktmedel, oerhört svårt att värja sig mot. Man märker det lite extra när man jobbar i en ideell organisation som försöker vara motvikt till övervakning.

Är det okej att be om donationer när det kan vara så att vi då på sikt ber folk att riskera sammankopplas med ett parti och dess åsikter?

Självklart måste Piratpartiet fortsätta be om donationer i form av pengar, tid och aktivism, (snälla, gör det vi behöver all hjälp vi kan få) jag menar inte att skrämma folk att göra motsatsen. Alternativet är ännu så länge att inga motargument får utrymme i samhället.

Men det är viktigt nånstans att lyfta den här problematiken som vi behöver tackla som samhälle generellt. Det är av just såna här anledningar som vi behöver hjälpas åt allt vi kan att försöka luckra upp och motarbeta det som sker.

Massavlyssning av människor är ett maktverktyg, inte ett skydd. Idag öppnas möjligheten att via lagstiftning få bort alla typer av konkurrens inom vår demokrati. Det handlar såklart inte om demokrati längre då, men just den (enorma) skillnaden syns inte, även om vi är på väg mot det med stormsteg.

Och det är endast en liten bit av ett ganska stort fält av problem. HAX nämner några:

Det finns massor med känslig information som går att få fram genom att titta på folks banktransaktioner. Medlemskap i politiska partier, till exempel. Prenumerationer på subversiva tidskrifter. Medlemskap i en swingers-klubb. Räkningar från psykologen. Det är bara ett par exempel på sådant som blir tillgängligt för myndigheter, byråkrater, politiker och eurokrater när EU nu skall börja granska alla våra bankaffärer.

I Sverige har vi de senaste åren sett en stundtals hätsk men ganska intressant debatt om att politiska partier borde redovisa sina donationer. Den diskussionen har landat nu, får man väl anta, i ett förslag från M lattjo nog.