Det började med att jag såg en ursöt film med en tjej som gjorde ett experiment med sötpotatis. Hon var tvungen att hitta ekologiskt odlad sötpotatis för att få den att bilda rötter och blad och redovisar nogsamt de olika kemiska preparat som används på grödor.

Det här handlar om kemiska preparat man sprider över grönsaker av olika anledningar. En del anledningar bättre än andra, men generellt sett en rätt vansklig hantering tycker nog många. Här är det liksom lätt att se varför miljöaspekten kan påverka en. Ingen vill sätta i sig gifter, hur som helst.

Sen slog det mig att en av våra ganska viktiga frågor i samtiden, genmanipulerande av grödor, hamnar lite under samma slags resonemang, och jag blev plötsligt osäker. Varför är det inte “grönt” med sådana grönsaker undrade jag och fick svar från ett gäng hyggliga människor som skänkt en tanke eller två till problematiken.

Personligen blir jag ganska nervös så fort genmodifiering kommer på tal. Lite doktor Frankenstein över det hela, det börjar med vete och slutar med jakten på den perfekta människan, grovt förenklat. Å andra sidan har vi väl egentligen “genmanipulerat” grödor sen hedenhös på sätt och vis och ekologiskt odlad mat är inte nödvändigtvis fantastisk alltid. Samtidigt som jag ibland är lite rädd för att jag i missriktad konservatism förhindrar vettig utveckling.

Men är det bara att acceptera att det här är en skitbra grej? Historiskt har vi klantat oss rejält när vi gett oss på ekologin på olika sätt. Ett av mina starkaste barndomsminnen (inte exakt hundra på detaljerna) var bilder på tv-n från Japan, där man jagade och slog ihjäl de sista av några fåglar, man upplevde att det var bäst att bli av med. Sen fick de arbeta hårt på att få tillbaka dem, eftersom problemet med insekter blev oöverstigligt.

Man kan inte veta, helt säkert, vad som händer med vår ekologiska balans när genmanipulerade grödor introduceras. Det handlar alltså inte direkt om att man stoppar i sig något giftigt (även om det tydligen finns en ganska läskig gråzon här), om jag fattar saken rätt. Men kanske introduceras en slags slags störning i naturen som vi riskerar få betala dyrt för i ett senare läge.

Så hur sjutton förhåller man sig till den här frågeställningen egentligen? Jag har minsann tydliga åsikter kring de cyniska följder patenthantering ger när det handlar om genmodifierade växter. Och hur jag avskyr blotta tanken på att företag ska kunna patentera gener överlag. Där är det relativt enkelt att sätta ner foten och säga nej, rätt och slätt. (I alla fall för mig.)

Men genmodifiering i sig har jag liksom inte riktigt tacklat även om det känns som att Monsanto har Igor i högberedskap. Det är oroväckande att inte veta vad som händer framöver. Det är också oroväckande att det inte finns tillräckligt med mat till alla invånare på jorden. Samtidigt som jag inte vill vara oansvarig i nutiden, vill jag inte vara oansvarig för framtiden.

Så hur resonerar du kring den här problematiken? Politiskt behandlas det sen länge men jag erkänner att jag släpar efter rejält i frågeställningen.