Ta debatten, sägs det. Jaha, man ska ta debatten, okej. Men vilken jävla debatt? Till exempel var det lite av en ögonöppnare för mig härom sistens att inse att vi inte diskuterat problem med invandring, utan vad rasism är, under de senaste åren. Ett perspektiv som jag personligen inte haft med i referenssfären för diskussionerna.

Under alla år som det snackats om att ta debatten med just invandrarfientliga människor har jag undrat vad det handlar om. Vilken debatt då — att jag är “negerknullare”? Som jag fick höra en gång av en mindre nogräknad debattör (han såg sig säkert som debattör). Hur debatterar jag det?

När jag får kommentarer ibland, under inlägg som har specifika funderingar, och nån drar in nånting annat, tänker jag ofta på det. Varför ska jag, som lagt ner ganska mycket tankearbete på något tvingas ta en helt annan debatt, för att jag tyckt offentligt över huvud taget? Okej, ofta är det helt i sin ordning, samtal tar de vägar de tar, men ibland leder det till att jag gnisslar tänder här på kammaren, när mina poänger missas, ignoreras eller inte bemöts.

“Ta debatten” säger folk och skiter fullständigt i det jag debatterat med min text.

Visst, jag skriver ju ofta, har valt att tycka offentligt, men det betyder inte att det jag skriver tas hänsyn till, har jag förstått. Utan ofta, ofta, handlar det om att jag är tillgänglig — för vad det verkar — vilken debatt som helst helt utan att behöva ta hänsyn till mig som individ eller ämnet jag tar upp. Det verkar som att det där med att “ta debatten”, som så många säger, mest handlar om att tvingas ta en debatt som den individen upplever vara viktig just då, aldrig någonsin att man själv behöver bidra eller överväga det som sägs.

Och inte att förglömma; “debatter” som startas med om vad jag är för person, enligt den som “debatterar” med mig. Hur jag är dum och bergis feminist, eller kommunist, eller varför inte högerextrem och inte minst anarkist som jag också blivit kallad. Vilken debatt är det jag ska ta då — hur folk inte verkar kunna debattera är en variant jag löst det genom ibland, men antagligen inte vad “ta debatten” syftar till.

Vad handlar “ta debatten” om? Jag blir förbannad när jag tänker på det. Starta en debatt för helvete. Fixa till en plattform där det debatteras och inte trollas om vilken skit som helst som råkar fara genom huvudet just då. Prova att faktiskt delta i en debatt själv, för en gångs skull, istället för att tvinga på din specifika synvinkel på alla andra och gnälla om att det inte debatteras.

Det här är ett universellt problem att det råder nån slags förvirring om vad “debatt” är. Tycka, verkar alla vara med på att man ska. Ibland får jag frågor om att vara med i andra sammanhang och tycka. Det händer inte lika ofta längre, antagligen för att jag inte varit så sugen på att vara “professionell tyckare i media om precis vad som helst”.

Jag upplever det nästan som lite oförskämt. Jag tänker ju när jag lyfter ämnen, jag utgår från mig själv och min lilla plats i universum. Märker inte folk det? Tror de att jag gör detta för nån personlig åtrå för uppmärksamhet? Det verkar handla om att folk ska tycka, inte debattera och förhoppningsvis komma nånvart, och det gör mig så trött.

Jag slår för övrigt vad om att det kommer att dyka upp kommentarer om vad nån upplever att debatten “handla om” utan att skänka en tanke eller ta avstamp från vad det är jag skriver om här.

“Ta debatten” innebär fanimig inte att jag ska ställas till svars för eller tvångsmässigt tycka si eller så om allt jävla elände i världen — debatt är debatt och inte ihålig argumentatoriskt slagträ för grälsjuka individer som skiter i vad som sägs av andra.

Så ta debatten då, för helvete och sluta facepalma er så förbannat att ni inte ser vad folk skriver eller vad poängen är med texterna ni har framför er. Det gäller alla. Att “ta debatten” handlar inte om att tala om för andra vad de ska debattera eller tycka, eller recensera folk innan de ens satt sig in i en fråga.