Jag kommer såklart ihåg vad jag gjorde den där dan, kommer nog aldrig att glömma det även om tiden adderar och drar ifrån på samma gång. Det var saker jag inte visste den dagen, som jag vet idag som såklart färgar minnesbilderna.

Idag minns vi den 11 september. Jag försöker skriva ihop något vettigt, något tänkvärt… det förtjänar att pratas om. Det är ett av våra viktigaste datum i modern historia. Det minns vi på olika sätt överallt. Några passar till och med på tillfället att profilera sig inom sitt egna parti. Och helheten ger mig intryck av… kommers, tråkigt nog.

Det är med största sannolikhet inte med flit, men eftersom jag nu känner så kör det ihop sig lite. Tanken är nog mest att visa den enorma empati som de flesta av oss känner. Och jag känner den, kära nån, alla dessa människor som fick sätta livet till…

Men inget jag skriver kan i ljuset av kommers och exploatering kännas äkta eller genomtänkt som jag ser det, även om jag nu sitter här och nästan tvingar mig att knacka på tangentbordet.

Om jag dessutom inte kan ta upp hur amerikansk utrikespolitik efter dådet påverkat mig negativt, blir det mest bara en sorts markering att jag köpt in mig på ett bås på terroristmarknaden. Jag har att välja mellan att trampa på minnet av de som drabbades då eller trampa på de som drabbas idag, på nåt konstigt sätt. Jag sörjer att det inte hänger ihop riktigt.

Jag kommer i alla fall ihåg Patriot Act, som idag används för att klara upp knarkrelaterade brott och har lite att göra med att skydda människor från terrorism. Det har letat sig in i populärkulturen — tv-serier med polistema har ofta med ingrediensen “jamen, nu har vi patriot act så vi behöver inte ta hänsyn till rättigheterna hos folk”. Det kryper i mig varje gång jag ser det nämnas.

Jag kommer också ihåg FRA — vårt alldeles egna pris som vi fick betala. Nån gång under senhösten sägs det, ska det komma en utvärdering. Det som under debatterna kallades “Kontrollstation 2011”. Vår vardag är fylld av terroristmotiverade övergrepp på våra tidigare rättigheter som vi betalade lika dyrt för att få till genom århundradet. Kanske kommer utvärderingen tidsmässigt sammanfalla med Datalagringsdirektivet som tar det där med att rättigheter inte är något folk ska räkna med att ha, ännu längre?

Det är en dag att minnas helt klart och det är lätt att ryckas med i de olika stämningarna och fastna i funderingar som jag gjorde och tyckte det var svårt att delta. Men jag sitter här dessutom och funderar över vad det är vi inte kommer ihåg idag, men borde.