Världen har säkert alltid varit smått märklig, men ibland blir jag påmind om vårt knäppa, inkonsekventa samhälle lite extra mycket. Ta en sån grej som att när man ska handla kläder åt barn så är det uppdelat för killar och tjejer, ända ner i bebisålder, det spelar inte ens roll om det är nåt så praktiskt som en reflexväst.

Och inte nog med det, samma storlekar är olika i passform — tajtare för tjejer och bylsigare för killar. Till och med leksaker separeras. Samtidigt som jag kan tycka synd om grabbar som aldrig får ta ut svängarna i färg och form, tycker jag synd om tjejer som ses som en konsumentgrupp för bikini eller stringtrosor. Det blir allt tuffare skohorn för ungar som ska pressas ner i, vad som mest kan liknas vid, modellera-formar.

Det sexualiseras friskt så långt ner i åldrarna att det inte finns några gränser längre, samtidigt som föräldrar är räddare än någonsin för predatorer. Ibland undrar jag om det inte finns ett samband där nånstans, som är svårt att sätta fingret på.

 

Kidsen i videon är jätteduktiga. Riktigt duktiga. Sju år är de. Samtidigt… är det något väldigt obehagligt med videon, jag behöver antagligen inte gå in i detalj på varför. Över fyra miljoner har sett dessa tjejer på youtube och inte helt oväntat har det dykt upp en och annan fundering.

Jag stör mig på sexualisering av barn. Vuxensexualiseringen, alltså. Det är antagligen precis sådär oskyldigt som det är när man är barn, även om jag ser en rätt obehaglig överton. När jag väljer att beskriva tjejerna i videon som duktiga snarare än sexiga så är det nånstans ett medvetet ordval.

Som exempel; paniken då en kvinna ses beundra sin sons målade tånaglar i en annons, har ni väl inte missat? Är det mamman det är fel på eller samhället som oroar sig för att killen på något vis skulle skadas och inte växa upp att bli manlig nog? Vad som är skadligt och vem som skadar går faktiskt att resonera om några varv.

Barn har sexualitet såklart, och den ska vi vuxna ge fan i, i stort, som jag ser det. Barn härmar efter vad vi vuxna har för oss och frågan är om vi kan eller ens ska förhindra det.

Vad som behöver funderas på är att det finns en nivå av exploatering som inte har ett dugg med relativt harmlösa vuxenlekar som ungar har för sig. Klädkedjor som hårdrar skillnader mellan killar och tjejer som sagt. Skönhetstävlingar för barn. (Uppdatering: eller vad sägs om poledancing för barn?)

Det är inte barnen som är problemet självklart, det är vi vuxna och hur vi ser och tacklar det här grejerna. Jag vet då inte var gränserna går mellan vad som är farligt eller vad det är vi gör som blir farligt för barnen.

Under tiden jag och säkert andra känner visst obehag och funderar över problemformulering, så tickar pengarna in i industrierna som exploaterar och enskilda föräldrar får springa gatlopp som “förstör” sina barn.