Occupy Wall Street Photo: David Shankbone (CC)

“The World is Watching” ropar demonstranterna, men ser vi verkligen?

Det var definitivt svårt att se exakt vad människorna som ockuperar Wall Street protesterade mot. I början — för tre veckor sedan nu — så framställdes de som deltog som förvirrade. De ville det ena och det andra, såg mest ut att vara nån slags partygrej, aktivister som behövde nåt att göra.

Men attityden att inget behövs göras för folk har det bra möter nya grupper av desperata människor som förlorat allt de senaste åren.

 

Som jag ser det handlar det om protester mot girighet. I ett land som USA, som har haft dekader av rädsla för kommunism, är väl detta oerhört känsligt och svårt. Hur positionerar man sig utan att framstå vara emot individuellt ägande, men ändå efterlysa nån form av solidaritet i samhället? De som behöver protestera mot konglomeratens grepp om deras land, gissar jag har ganska stora problem att hitta rätt tonläge.

The United Steelworkers (USW) union stands in solidarity with and strongly supports Occupy Wall Street. The brave men and women, many of them young people without jobs, who have been demonstrating around-the-clock for nearly two weeks in New York City are speaking out for the many in our world. We are fed up with the corporate greed, corruption and arrogance that have inflicted pain on far too many for far too long. [sacbee.com]

Jag tycker mig även se att det handlar om att system behöver pensioneras och förändras, och då vanliga dödliga inte riktigt vet vad som skulle kunna ersätta det gamla, kan protesterna framstå som förvirrade.

Den sista veckan verkar dock en gemensam nämnare ha hittats i polisens hantering av manifestationen. Den allmänna opinionen är ändå att folk ska få protestera, att det är en viktig rättighet. Viktigare än att Wall Street ska ha “arbetsro”, oavsett om man nu tycker att de arbetar för ett system som förvärrar saken eller inte.

Bland annat har en amerikansk soldat gått ut på Facebook och uppmanar soldater att stötta demonstrationen, för som han skriver: I didn’t fight for Wall St. I fought for America. Now it’s Congress’ turn. Han uppmanar veteraner att stå i första ledet för manifestationen så att polisen ska spraya tårgas i ansiktet på dessa istället.

 

Den här protesten skiljer sig lite från den typer av protester vi är vana vid att se i västvärlden och har inspirerats av den arabiska våren, som det kallats. De länder där man gick ut på gator och torg och i princip stannade kvar tills förändring var uppnådd.

En del har ansett att jämförelsen är stötande, att amerikanernas insats förringar den arabiska. Att det går lugnt och städat till, “mest liknar en camping”, används som argument för att nedgradera protesterna. (Samtidigt som jag misstänker att våldsamma upplopp antagligen inte hade setts som särskilt ärorika heller.)

Undrar om det inte hänger ihop med den där kontrasten i tanke och praktik som jag nämnde överst. Jag menar, att många fortfarande tror — trots massor av braskande rapporter om både pågående och förestående ekonomiska katastrofer — antar att saker är rätt bra ändå. Det kunde vara värre, eller nåt?

Jag undrar också så smått hur pass mycket värre en sak ska behöva vara för att tas på allvar nu för tiden. Eller är det så simpelt som att folk bara inte ser att det finns nog så allvarliga anledningar?

Fick bli en uppdatering här på slutet; JP Morgan Chase har skänkt närmare fem miljoner dollar till polisen i New York.