Kommer ni ihåg mediadrevet efter kungen? Jag minns att jag tyckte att det doftade väldigt mycket “vi kan avsätta kungen om vi vill” om media just då. Ibland skickar tidningar ut såna signaler, lite som för att visa var skåpet ska stå, eller nåt. Den känslan har jag plockat upp väldigt mycket nu när Juholt valsat runt i rubrikerna.

Nu är det inte så att jag anser att Juholt är ett oskyldigt lamm, men vibbarna av att han leds till slakt av media finns där. Det är inte ens som att jag tror att nåt fel inte kan ha begåtts av honom. (Hur graverande felet är, emellertid, är svårt att se på riktigt.) Som människa är man per definition inte felfri.

Juholt kanske är en synnerligt dålig ledare, rent av slarvig, eller till och med en lurendrejare. Tidningarnas ansvar är möjligen att rapportera om detta, sanningsenligt och helst utan överdrifter, gärna från flera källor.

Men spaltmeter efter spaltmeter har ägnats åt hur han borde kliva av. Timeout har det pratats om också, herregud vilket skitord det har blivit i såna här sammanhang. En svaghet var blottad, är min upplevelse, och pressen högg — för att de kunde.

Sen förbättras inte läget av att jag, ungefär samtidigt som jag uppmärksammade stormen kring Juholt läste en artikel om en annan, mycket profilerad politiker, som figurerar i en utredning kring folkmord. Vilket helt ignorerats i rapporteringen kring våra folkvalda och deras vandel, bisarrt nog.

Det jag skriver ska inte tas som ett försvar av Juholt, det handlar om det verkligen är tidningsvärlden som ska bestämma när politiskt tillsatta representanter ska avsättas. Ska vi prata om ansvar här, så är det relevant nånstans ändå att snegla åt andra hållet också. Det jag försöker försvara är vår demokrati.

För nånstans tvingas ett parti, hur skyldig eller oskyldig Juholt än är, av självbevarande skäl skrida till den handling som tidningarna lobbat för. Det handlar antagligen inte längre om vad Juholt gjort eller inte gjort, utan om vad tidningarna kan tänkas göra.

Mycket obehagligt.

Gudarna ska veta att jag kritiserat politiker både på längden och tvären. Men att vara vald politiker i vårt land ska inte innebära att man genom godtycklig press kan hängas ut och avsättas, för att efteråt konstatera att det kanske inte var så farligt när allt kom omkring. Respekten för väljarna måste finnas med i denna ekvation nånstans.

Det är inte pressen som ska bestämma vilka som ska representera svenska folket, hur naivt det än kan låta. Det är en viktig princip här nånstans som behöver funderas över. Jag kan inte rösta på journalister, jag har ingen insyn i deras verksamhet, jag vet inte vad som motiverar deras beslut och jag har ingen aning om vilkas intressen de verkar i.

Hur i hela friden kommer vi bort från detta?