Det var ett tag sedan, men idag är det dags för ett gästinlägg från signaturen Figaro, som kritiserar hur SR använder sig av CC-licensierade bilder. //emma

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

GÄSTINLÄGG: Jag har i kommentarsfältet på en av Sveriges Radios artiklar upprepade gånger påpekat att en bild de använder är licensierad under en Creative Commons-licens och att de inte följer licensvillkoren för att använda bilden. Sveriges Radio har svarat med att plocka bort inläggen utan motivering och har fortsatt att strunta i licensvillkoren. Det är visserligen gratis att återanvända sådant material, men då måste man följa licensvillkoren och det gör inte Sveriges Radio.

500 - Michelle Tribe CC by 2.0

"500" av Michelle Tribe (CC-by 2.0)

Bilden i fråga på paracetamol på Sveriges Radios webbplats har bildtexten “Nu förstår forskarna hur paracetamol fungerar Foto: Wikimedia Commons” Bilden är tagen av den kanadensiska fotografen Michelle Tribe och kommer (via Wikimedia Commons) ursprungligen från Michelle Tribes Flickrkonto. Det framgår både på Flickrkontot och på bildens sida på Wikimedia Commons att bilden är licensierad under “CC-by 2.0” och i båda fallen länkas tydligt till licensvillkoren som gäller för verket.

Michelle Tribe känner troligen inte ens till att Sveriges Radio, ett av Sveriges största medieföretag, använder hennes bild utan att betala en krona för det. Och det är helt okej! Det kostar som sagt inget att använda bilden och man behöver inte be fotografen om lov, men man måste uppfylla de villkor som licensen stipulerar. Licensen “CC-by 2.0” betyder, bland annat, att fotografen vill bli erkänd som upphovsman till sitt verk.

Om nu Sveriges Radio inte förstår vad licensvillkoren betyder bör de inte använda materialet. Villkoren är dock sammanfattade så begripligt att en femtonåring utan problem kan förstå dem. Vill de, oförmågan till trots, ändå använda materialet kan de väl åtminstone bemöda sig att läsa FAQn hos Creative Commons i Sverige. Under stycket “Hur skall jag på ett korrekt sätt ge erkännande till ett Creative Commons-licensierat verk?” förklaras att det är fem villkor som måste uppfyllas:

1. bevara alla upphovsrättsliga symboler och meddelanden
Nej. Något sådant finns inte i SRs artikel eller bildtext

2. erkänna författaren och licensgivaren (alternativt andra parter i fallet wiki eller tidskrift) på det sätt de själva meddelar,
Nej. Något sådant finns inte i SRs artikel eller bildtext, endast “Foto: Wikimedia Commons”. (Det framgår visserligen inte av Michelle Tribes Flickrsida exakt hur hon vill bli erkänd, men det är väl inte orimligt att i så fall anta att hon vill stå med namn eller sitt alias “Greencolander” i bylinen?)

3. Verkets titel
Nej. Ingen titel anges alls. Verkets titel är “500” enligt Flickrsidan

4. Webbadressen (Uniform resource identifier URI) för verket om någon sådan specificeras av upphovsmannen och/eller licensgivaren.
Nej. Varken länk till verkets sida på Wikimedia Commons eller Flickr

samt: Du måste även uppge webadressen (Uniform resource locator URL) för den Creative Commons-licens som gäller för verket tillsammans med varje kopia av verket som du tillgängliggör.
Nej. Det framgår inte ens vilken licens som gäller för bilden. Det ska det göra.

Det är roligt att Sveriges Radio vill nyttja den stora skatt som Creative Commons-licensierade verk utgör. Men eftersom Sveriges Radio är ett stort företag, och en mycket tongivande aktör på den svenska mediemarknaden, är det extra viktigt att de föregår med gott exempel och verkligen respekterar villkoren i licenserna. Vill man inte göra det får man istället besvära sig att kontakta upphovsrättsinnehavaren och helt enkelt be om lov för att använda materialet. Att strunta i licensen och sen vifta bort kritiken är bara stöddigt.

Dessvärre är det inte första gången Sveriges Radio visar att man inte riktigt har koll på det här med att använda andras material. De som inte känner till den prekära historien om företagets textstölder från Sydsvenska Dagbladet kan läsa om det här. I tillhörande radioprogram framgår att de som fått sin upphovsrätt kränkt helt enkelt kan skicka en faktura till Sveriges Radio. Så…

Is the copyright owner and Canadian photographer Michelle Tribe reading this? You may send Sveriges Radio an invoice for illicit use of your work “500”. In fact, Sveriges Radio explicitly asks that anyone who has had their copyright violated by them send an invoice to “Sveriges Radio AB, Leverantörsfakturor, 105 10 Stockholm, Sweden” I would, however, recommend calling Sveriges Radio Förvaltnings AB +46 (0)8 784 54 00 first, asking for the Administrative Centre. Tell them you want to send an invoice for copyright violation as called for in the Sveriges Radio series “Medierna” broadcast 19 July 2008. Any trouble whatsoever with this, ask to speak with the head of information department at Sveriges Radio and refer to the 2008 episode of “Medierna” dealing with the copyright violation of “Sydsvenska Dagbladets” texts. And please ask that they comply with the Creative Commons licenses in the future.

Utbildningsradions VD Erik Fichtelius uttryckte på en av public service-dagarna en önskan om att licensiera delar av deras material under någon av Creative Commons-licenserna, men jag känner inte till att Sveriges Radio har uttryckt någon sådan önskan. Det påminner mig om något Timbuktu sjöng: “Man vill kamma in vinningen men sår inga frön…”

Till Sveriges Radio vill jag bara säga: Skärpning med att följa licenserna!

Avslutningsvis vill jag säga några ord om stora medieföretag (Dagens Nyheter och Sveriges Radio i synnerhet) som, utan motivering, plockar bort kommentarer till sina artiklar trots att de har god ton och är relaterade till artikeln. Mina kommentarer har, då inte varit relaterade direkt till artikelns ÄMNE, åtminstone varit direkt relaterade till artikeln I SIG. Är det verkligen så jobbigt med kritik för stora medieföretag att man måste kväva röster som granskar artiklarna och påpekar fel i materialet? Ni borde verkligen läsa Anna Trobergs debattartikel “Bjud in människor till samtal”. Den är bra och finns att läsa här.

~Figaro