Sven-Erik Bucht (S) anser att alla ska registreras vid köp av telefonkort. Med motiveringarna att det ska bli svårare för kriminella att gömma sig, så upplever de flesta att det är ett bra förslag. Och så här skriver signaturen HM till mig:

Problemet med den här sortens debatter är att vi diskuterar olika saker. När det handlar om brottslighet så är det självklart att man ska sätta in resurser och klara upp det. Gärna lite förebyggande verksamhet också, det kan ju inte skada. Min oro för den här sortens lagstiftning handlar alltså inte om nån slags önskan om att låta kriminella få göra som de vill.

Vi börjar med det grundläggande argumentet för registrering av samtliga medborgare — att kriminella inte ska kunna gömma sig. Det innebär då att vanliga medborgare, som inte är kriminella, inte heller kan gömma sig.

Likartade behov av personlig trygghet ställs emot varandra argumentatoriskt här, och det blir riktigt klurigt att försöka rodda i frågeställningen. För man skulle lika gärna kunna vända på steken här — det finns de som kanske behöver dölja sig för att de är just trakasserade. Eller varför inte behov av att kontakta press anonymt om myndighetsproblem. Det finns flera, helt legala såväl som trygghetsrelaterade anledningar att använda sig av anonyma kontantkort.

Behov av att gömma sig för stat och omgivning är inte samma sak som att personen som har behovet är kriminell. Det är jätteviktigt att försöka komma ihåg den viktiga detaljen. Och då pratar jag enbart om kriminalitet som vi vanliga medborgare känner i vårt rättsmedvetande. Frågeställningen blir ännu snårigare när det handlar om förhållandet mellan privatperson och stat.

Om staten, mot det allmänna rättsmedvetande beslutar sig för att kriminalisera olika grupper i samhället är fullständig genomskinlighet ett fruktansvärt verktyg att svinga.

Jag är överlag djupt oroad över vad som händer i ett samhälle där samtliga medborgare behandlas som om de vore kriminella. Jag har flera gånger återkommit till detta. För det är inte kriminella man tacklar med den här sortens “lösningar”, det är vanliga laglydiga medborgare.

De som rånar med hjälp av helikopter, som användes som argument i artikeln med Sven-Erik Bucht, hittar andra vägar. För deras avsikt är att begå brott så de hittar sätt att kunna genomföra det. Vanligt hederligt polisarbete krävs för att tackla den typen av brottslighet.

För vanliga svenssons existerar inte den sortens tankar i normalfallet. Däremot så knuffas vi allt närmare det “psyket”. Där en så prosaisk anledning som att vilja hålla ett läkarbesök hemligt snart kräver vad som upplevs vara kriminella metoder.

Nu är jag glad att saker löste sig för HM, så som jag tolkar hennes tweet, och tänker att det i det här fallet inte krävdes starkare regleringar. Därmed inte sagt att jag inte har förståelse för problematiken och obehaget att känna sig utsatt på ett eller annat vis från någon som är kriminellt betingad. Problem finns och behöver lösas, men helst inte genom att skapa andra — kanske rent av större — problem helt enkelt.

Fördelar behöver ställas mot nackdelar — proportionerna behöver avvägas. Det är överlag ett problem i sig, att politiker upplever att medborgare behöver övervakas in i minsta detalj. Utan fog för påståendena att kriminalitet minskar eller löses. Eller utan öppenhet om vilket pris det är vi betalar för det i slutändan.