Ett stort antal människor har gått ut på gator och torg och protesterat mot handalsavtalet Acta och det har gett resultat. Regeringarna i Bulgarien och Holland sällar sig till Tyskland och Polen, som beslutat sig för att vägra ratificera handelsavtalet. (BB nämner några fler.) Som anledningar anges integritet och att det inte uppnår satta gränser för mänskliga rättigheter. I Sverige har det breda motståndet mot avtalet däremot inte lett till något särskilt.

Jens Holm (V) och Rikard Allvin (V) skriver: “Inte ens ett påstått behov av hårdare tag mot piratverksamhet kan rättfärdiga Acta-avtalet.” Det är en välskriven debattartikel, läs den, men jag spinner vidare på det citatet. Nyckelordet, som jag ser det, är “påstått”. Det är så jäkla viktigt att det inte ramlar bort när folk läser om den här frågeställningen.

För det är ett påstått behov utan reell backning, konsekvensanalys eller siffror på att det stämmer. Tvärtom, ett antal forskningsrapporter har gång på gång pekat på att fildelare gillar att köpa grejer. De ger entydigt precis motsatt besked mot vad upphovsrättslobbyn ger sken av. Nu senast en rapport från ekonomiforskare på Wellesley College, där kan man läsa att det inte är fildelningen som orsakar problem, utan bolagens egna affärsbeslut.

Här hemma tycks inte regeringen vara lika känslig för den allmänna opinionen och har generellt inställningen att upphovsrättslobbyn är trovärdiga. Det senaste är till och med att kunna åtala för en (1) nedladdad film, tycker regeringen. Inget att oroa sig för, säger Johan Linander (C):

“Man ska kunna bevisa vem som har suttit bakom datorn också. Man kan inte döma en dator, utan måste ha bevis på vem som har använt den datorn. Det är inte så enkelt som att bara för att vi nu ändrar den här lagen så kan man sätta dit alla fildelare.”

Jag har ingen aning om vad en sådan kommentar kan betyda. Är det “vi avser att jobba än lite hårdare för att uppnå det” eller betyder det “bryt mot lagen ni, vi har bara gjort en ögontjänare för att slippa den amerikanska lobbyn”, eller vad? Citatet framstår mig som ohederligt hur man än vänder och vrider på det, antagligen ryckt ur ett sammanhang som nog är lite viktigt att veta för att förstå det finstilta bakom.

Men det grundläggande landar ändå på att detta juridiska stöd tilldelas alltså en industri som utmålar det som sin rättighet att ta betalt flera gånger om för samma produkt, beroende på var du tänkt dig titta på din film. Ungefär; “hemma? En avgift för det, thank you very much. På datorn? Ja, då gäller denna extra avgift. I telefonen? Här hittar du prislistan för den uppspelningen.”

När man tänker efter är det ju nästan lite logiskt — vem minns inte Tommy Lee Jones kommentar i Men in Black “Now I have to get the Beatles’ white album all over again”, pga en ny teknologi som väntade runt det futuristiska hörnet. Teoretiskt kan man ju tänka sig att när vi går från vinyl, till cd, till mp3-filer så är det så det “ska vara”, man betalar en gång till.

Men då det känns naturligt mellan att gå på bio och se en film hemma, så märks ingen skillnad i form av ny teknik och utrustning hemma. Det är precis tvärtom. Den digitala filen förväntas fungera på alla våra digitala uppspelningsmaskiner. Det känns inte alls lika logiskt från ett användarperspektiv som det (kanske) gör ur ett säljperspektiv. Som exempel, när vi använder oss av google ska det fungera på dator, telefon och läsplatta, inte bara en plattform.

Det kan säkert ses som “rätt” eller “fel” att det är så. Men det förändrar inte problemet att Hollywood planerar utifrån ett perspektiv som inte existerar i nån större utsträckning för konsumenter och användare idag. Det är inte konstigt att det blir fel då, att de tar fel affärsbeslut mellan varven. Det är emellertid tämligen anmärkningsvärt att de försöker förändra marknad, verklighet och lagstiftning så att deras modell fungerar. Jag kommer nog aldrig begripa riktigt, varför just de, av alla branscher, kommer undan med detta.

Men jag oroar mig i onödan säkert, nu när Johan Linander försäkrar att det inte är så farligt. Jag får helt enkelt försöka bortse från den växande hög av eu-lagförslag, handelsavtal, och svenska lagändringar som dyker upp med jämna mellanrum och vars syfte är att stävja fildelning. Lagar som baseras på ett påstående som aldrig bevisats.