Efter en smaskig tårtbit som förevigats i telefonen och publicerats för alla (o)intresserade, så surfar jag runt och läser om elände, svält och krig. Jag kommer på mig själv med lite dåligt samvete och rättfärdigar mina bilder med att “jomen, det hör ju inte till varda’n precis”. Lite festligt och lite kul, varför inte lyfta liksom?

Lite sådär som media fungerar. De lyfter ju inte normallägena precis. Lyfts det i tidningar så handlar det för det mesta om saker som är ovanliga och inte minst oväntade. Det säger ju sig självt, hur intressant är det med trånga bussar eller såna där saker som vardagens bekymmer består av? Jag har till och med klagat när det varit uppenbar nyhetstorka och bantningstips kombinerat med väderprognoser prytt löpsedlarna.

Det som är värdigt att rapportera om — för att det är annorlunda, avviker och därför på något vis förtjänar uppmärksamhet — blir ett normaltillstånd. När vi läser om ungdomsbrottslighet är det lätt att få intryck av att det handlar om alla ungdomar; kanske är det lite tur att man inte blir nerslagen på tunnelbanan. När det antagligen är så att allvarliga saker som är så vanligt förekommande att de inte är nyhetsvärdiga längre, är saker att oroa sig för på riktigt.

Då allt som lyfts är det speciella blir det ovanliga normalt. Mitt liv på instagram framstår vara fyllt av tårtor, vackra omgivningar och trevliga samkväm, då jag egentligen oftast sitter nånstans med näsan i en bok eller datorskärm. Det är inget fel på det, men omedvetet(?) målar jag en bild som inte är helt sann.

Jag tar kort på himlen ganska ofta också, särskilt när det är fint väder. Min alldeles egna version av nyhetstorka. Men jag ser ett värde i att dokumentera det fina, i min annars ointressanta vardag. Kanske, när jag tänker på det, så är det inte bara elände i världen, kanske är det så att lyckan finns i vardagen lite överallt, det finns bara ingen klickonomi i det.

I vilket fall som helst tänker jag att samtidigt som det antagligen är lätt att irritera sig på alla efterätter som dokumenteras så är det kanske lite fantastiskt nånstans att det sker över huvud taget. Det vore till och med lite fint om fler hade möjlighet att göra det. Jag menar, om saker verkligen var ointressanta på riktigt, inte bara en så pass vanligt utbredd hemskhet att det inte har ett nyhetsvärde längre.