För oss, som konsekvent uttryckt kritik för den rasistiska tråden i SD är det skitenkelt att fortsätta på inslagen bana. Vad var det vi sa, kanske nån rent av sagt — flera uttrycker t.o.m förvåning över att det skulle antas vara förvånande att två i partitoppen i SD beter sig såhär. Vi har räkmackan idag, helt klart.

 

De där däremot, som om och om igen påpekat att “nej, jag är inte rasist, man är inte rasist bara för att man röstar på SD” var har de utrymmet idag? Är de förbannade? Besvikna? Var tar sig deras reaktioner uttryck? Jag tittade exempelvis in på taggen #svpol för första gången på länge, för att kolla reaktionerna.

Där har jag personligen haft diskussioner med individer om huruvida SD är rasistiskt eller inte, så så tänkte jag att där händer det nog saker idag. Flera har ju satsat rejält med personligt engagemang för att med eftertryck säga ifrån när SD anklagats för rasism. De borde som pelare och talespersoner i denna politiska community ha en del att säga när partiledningen de lagt sitt förtroende hos går ut på stan och beter sig som… ptjaa… rasister. Tyvärr hittar jag inte något dylikt där.

 

Bristen på reaktioner från de som försvarat SD från rasismstämpeln tidigare är överväldigande. Jag hoppas inte att det beror på att de upplever att filmerna visar något annat än rasistiskt beteende. Men jag är inte säker.

Nånstans berättade någon att Ekeroth filmade för att de skulle kunna använda det som bevis för försvara sig om något hände dem. Upplever man sig ha rätt till en priviligierad position till andra, är det ju onekligen försvarsreflexer som dras igång när positionen upplevs utmanad. Anfall, kan ju till och med anses vara försvar retoriskt.

Om man inte riktigt märker skillnaden mellan signaler som säger “leta efter nån att slå på” och “stå upp för något och slåss för det” är det ganska bekymmersamt. Politikerna i filmen trodde faktiskt att deras privilegium gav dem rätt att bete sig så här. De var smarta som var ögontjänare, sa de till och med. Smartare än andra, bättre och mer välförtjänta. En slags rättighet som grundar sig i att något inte ska ifrågasättas när de gör det. Där andra ska veta sin plats.

Jag skojade lite torrt om det igår:

 

PK är likställt med feghet retoriskt från SD-plattformen normalt sett, men av någon anledning är det inte fegt — utan smart — att förneka den politiska ideologi många lutar sig mot, när de förespråkar att ge sina röster till SD.

Bara idag har det varit “modigt” att på taggen #svpol tycka att romer är skit. Någon skrev dessutom att Soran Ismail företräder tusentals mord bara genom sitt genetiska arv, och så vidare… Inte nödvändigtvis SD:are som uttrycker sånt, men definitivt företrädare som tycker att “det är inte rasism att skriva så”.

Rasismen förnekas generellt som ord, men inte som livsstilsval och åsiktsplattform. Alla är överens om att det inte är bra att bli utpekad som sådan, att vara rasist eller fascist är inte ideologier som folk säger sig leva efter, man undviker snarare att kopplas samman med ordet. Flera år har gått till sidospår om att rasistiska uttryck inte är rasism, för den som säger det är inte rasist. (Ibland undrar jag vad Tage Danielsson skulle göra med denna debatt-vindel.)

Märker väljare hur det finns en våg av att uppleva det som fel till och med, att kicka ur folk ur partiet för detta? Att trots att vi tittar på samma filmsekvens allihopa, tolkar den så annorlunda från person till person?

 

Känner de sig svikna — de som gett sig ut i debatterna för att stötta SD? De som röstat på partiet under förespeglingen att det inte handlat om renodlat rasism utan “kritik om invandringspolitiken”?

Till er som brukar säga att SD inte är ett rasistiskt och extremt parti, utan bara lite invandringskritiska: Att gå ut på stan och trackassera invandrare med järnrör är faktiskt inte bara invandrarkritiskt, det är extremt rasistiskt! Och dessa personer är inte några anonyma tomtar som smugit sig in i SD, detta är alltså personerna som skapat SD! Detta som vissa på filmen är Sverigedemokraternas värdegrund! Fundera lite kring det nästa gång du tänker använda ordet invandringskritisk i samband med SD. (Mattias)

Jag har sett en artikel där en kommunledare för SD i Skåne sagt ifrån, nästan så jag vill ge honom en klapp på axeln. När jag letar efter upprörda SD-stöttare som blivit förbannade på den här uppvisningen av “huliganpolitik”, trots att de lagt sitt förtroende hos dem, hittar jag mest bara fortsatt “rasist-retorik som inte är rasism, för jag som skriver det är inte rasist”-kommentarer.

Rasism är, precis som Soran Ismail skriver i denna utmärkta debattartikel, inte specifikt för SD. Det finns överallt, i alla partier, i alla samhällsskikt. Det är sammantaget inte heller ett SD-problem att folk inte vill bli kallade rasister, även när de är det i bokstavlig betydelse. Inte ens i de fall en och annan “uttrycker sig omedvetet rasistiskt”, verkar det vara viktigt att förstå att man åtminstone är oartig och att det kan vara på sin plats med en ursäkt.

Å andra sidan piskar inte minst jag på en död häst, som envisas med att kalla saker för rasism, när det blir en så tacksam bakdörr för att slippa ta diskussionen då, för de som har åsikten, men vägrar acceptera etiketten. På sätt och vis är det ju väldigt oartigt att kalla en rasist för rasist. Jag är inte ens ironisk, jag tror att det är en viktigt låsning som är värd att tas på allvar.

Som sagt, medan jag sitter här och kan njuta av mitt “vad var det jag sa”, så är det en väldans massa människor som hamnat i kläm nu. Var är alla de som röstat på SD och är besvikna och lurade, på riktigt? Var får de utrymme? Vågar folk ta ställning mot sitt parti öppet, eftersom de då dessutom riskerar att mötas av alla de där av oss som fortsätter tjata om vad som är rasism? För det är ju viktigt också, att inte släppa taget om kampen mot just rasism.

Jag känner som som alldeles vanligt, jäkligt kluven. Jag tycker att SD:s ledning förtjänar det som händer dem just nu, men jag tycker faktiskt inte att väljarna som lagt sitt förtroende hos dem, förtjänar det nödvändigtvis. Det förtjänar däremot en möjlighet att få uttrycka sitt missnöje, som precis alla andra som  röstat på något av partierna i riksdagen annars har.

Nåja, det här är långt som fan och lite över hela kartan av funderingar. Har du läst ända hit, tackar jag dig. Bidra gärna med ditt “tidsdokument” i kommentarsfältet över den här händelsen.