Den här funderingen är på sätt och vis Soran Ismails fel. Jag såg hans standup på svtplay och han pratade en del om killduschmentaliteten, där det kunde gå så långt att man drog iväg “kissbomber” på varandra. Det skulle liksom vara roligt. Han undrade om tjejer hade liknande kulturell förnedring i det sociala bygget, och det har de kanske. (Men det tar sig i alla fall inte uttryck i hans teori om att de daskade använda tamponger på varandra, vad jag vet.)

Jag vet i alla fall att det blir ganska råa tongångar mellan killar. Det där med att slå varandra på armen tills det gör för ont. Eller brutalgarva när man slår i nötterna på ett eller annat sätt. Förnedring mellan män, tycks vara ett slags socialt klister. Man ska liksom tränas i att vara okänslig, och träningen är inte sällan hård och brutal. Ju mindre empati desto manligare är det och det börjar rätt tidigt i livet.

När den mentaliteten letar sig ut online tar det sig uttryck i jargongen på (som värsta-exempel) 4chan. Där man är “nigger” eller “faggot” på default, där minsta lilla svaghet exploateras och där svagheter oftast handlar om att man råkar visa nån form av empatisk talang. Det är helt enkelt fult att vara hygglig. När jag nån gång hamnar i diskussion med killar som tar den här kulturen för bra och riktig, så får jag ofta höra att jag som kvinna antagligen inte skulle gilla män som var empatiska.

I det här ingår nämligen att jag som kvinna är på vissa sätt också, för att det ska vara meriterande att vara “man”. Jag ska föreställa att vara väldigt pragmatisk, se till mäns förmåga att försörja och ta hand om mig, och en “vanlig snubbe” duger inte riktigt — det är alltid “bad guys” jag är intresserad av. Det enda jag är bra för är att visa brösten, eller hålla käften, heter det i retoriken.

Härom dagen läste jag ett jätteintressant inlägg av en 16-årig tjej som odlat en ganska bedrövlig självbild genom att hänga med killar på 4chan. Hon började avsky sig själv som tjej, och hade stora svårigheter att lita på eller tycka om andra tjejer, för de var ju per definition dåliga människor.

I devalue myself for being a girl too. Over the years, ever since I first saw all the women-hate, I’ve pretty much taken notes on what not to do. I try to be the opposite of all the “stupid manipulative bitch” “attention whore” “special snowflake” talk I’ve heard over my years at these websites, and not do one of those “annoying things that girls do” because I owe it to everyone to be a perfect, amazing, level-headed bro all the time. The moment I saw the first “so /b/, why do you hate women?” threads on 4chan, my heart sank, and I felt apologetic for my gender as a whole. I remember crying once or twice about how I was sorry, and how I would never do anything like that to anyone.

Så medan man propellerar omöjliga stereotypa egenskaper som nödvändiga för att få bilden att gå ihop, blir man alltmer bitter när det inte riktigt går hem när det väl är dags att kommunicera med andra. Som människa innehar man en radda egenskaper som är värderade olika och vissa egenskaper ska man bara inte ha. Det är inte lika värdefullt med en tjej som vinnare, t.ex.

Jag har många gånger i mitt liv snackat om det orättvisa i att behöva tolerera att behöva nedvärderas av den enkla anledningen att jag är kvinna. De kvinnliga egenskaper jag uppbär, kan liksom aldrig räcka till i den här sortens tillspetsade resonemang man hittar alldeles för ofta runt om online. Men jag har såhär på senare år börjat undra exakt hur skadade män blir av den här omöjliga standarden och vad som görs för att förändra detta?

För hittar jag hundra inlägg med våldtäktsskämt, kvinno- såväl som mansförnedrande kommentarer, kanske jag hittar ett inlägg från nån som försöker skänka lite nyans eller genuina funderingar på olika saker. “Svaga män” straffas oftast omgående, hårt och skoningslöst.

Härom veckan blev jag både utskälld och utskrattad av en ung kille på twitter när jag poängterade att han var lite väl hård som upplevde att halva befolkningen var “omöjliga att kommunicera med” eftersom kvinnor var åt helvete för komplicerade. Han själv kommunicerade inte, ska jag kanske tillägga, för honom var det så självklart att man inte ska förstå kvinnor, att, ptjaa, blotta tanken om att diskutera ämnet var oerhört provocerande för honom.

Nu var jag säkert lite väl morsig för honom, och det är ju inbyggt nånstans i problematiken att det jag — som är kvinna — säger inte riktigt kan räknas. Det måste ta vägen via män, ironiskt nog, för att den här sortens kultur ska kunna förändras på sikt. Men vilka män stöttar andra män, var finns förebilderna, var finns diskussionen?

Det här är en ganska tung sida av mobbingmentaliteten online som sällan diskuteras. Samtidigt som man inte ska ge sig på svagare, ska de svaga förhärdas och klara av att ta några smällar.  

“Det finns inga kvinnor online” är ett vanligt uttryck i de här sammanhangen. Man skulle kunna, med lite positiv spinn stötta uttrycket, om det inte vore för att män uppfostras av varandra in i det känslokalla. Nånstans vill jag väldigt gärna hjälpa till att bryta denna omöjliga moment 22-situation för män (som även påverkar kvinnor negativt) på nåt sätt, även om jag hårdrar lite här i inlägget, men jag hittar inga naturliga ingångar.

edit//Som vanligt sker diskussionerna inte alltid invid inläggen, och jag tyckte att den här diskussen på gplus var så pass intressant att jag länkar in den här.