En av mina kompisar när jag var tonåring, trodde hon såg en polare på stan i Linköping. Hon viftade med armen ropade EEEEVAAAA flera gånger högt och tydligt och började småjogga efter henne. Till slut så vänder sig tjejen om för att kolla vad det är ett sånt himla hallå om, och då inser min vän att det inte är Eva hon sprungit efter. Istället för att säga "ursäkta jag tog fel", så fortsatte hon att rusa förbi henne, vifta med armen och tjoa Eva, tills hon nådde ett hörn, och gjorde en "aj tusan också, jag missade henne"-rörelse, vände och gick tillbaka.

Rätt kul liten historia om vardaglig genans, och med kroppspråk och så vidare är det en bra historia för middagsbjudningar osv. Och här kommer nu själva grejen: det är som så att jag under en period så att säga exproprierade storyn. Istället för min kompis, var det jag som sprang efter. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det (berättartekniskt spelar det ju egentligen ingen roll), men kanske handlar det om att göra sig socialt tillgänglig på något sätt?

Har snackat med andra om fenomenet och det visar sig att flera av mina kompisar och bekanta, har nån såndär historia, som hänt någon annan, men som blivit "deras egen" kuriosa. En tjej berättade till och med om hur hon satt på en middag och skulle dra sin driftsveds-story, när hon insåg att en av middagsgästerna var den person vars historia hon adopterat. Hon lyckades rädda poängen, hittade på något annat, men kände sig såklart jättegenerad.

Hon hade inte heller nån förklaring riktigt, varför hon gjort om historien till sin egen. Nånstans skulle det kunna vara en kul historia i sig, men världen är nog inte riktigt redo för det… Eller? (Varsågod och sno, om du känner dig sugen, hon har säkert inget emot det.)

Från att nånstans tyckt det varit smått ohederligt har jag vuxit in i funderingen att det nog är ganska naturligt. Det är väl mer relevant att snacka om sig själv, än om andra, när man lär känna varandra, kanske? Det är något som gör att vi tar till såna här driftvedshistorier i sociala sammanhang i alla fall, men jag ser aldrig att det snackas om det. Jag tycker mig känna igen fenomenet i ny skrud på sidor som exempelvis Reddit, där man gärna låter folk tro att man själv står bakom en rolig bild eller något tilltag eller så.

Lite nyfiken på om ni andra har nån story som ni dragit, och gjort om så ni själva är huvudpersoner i den? Vet ni varför man gör så här?

#opassande  

Google+: View post on Google+

Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.