För tio år sedan när jag satt i  chattar, fanns det liksom inte att länkar som lades upp inte skulle fungera. Eller, om de inte fungerade berodde det på att nån användare satt bakom nån brandmur i nåt land med såna rutiner — eller så var man kanske rent av bannad från sidan i fråga. Det föresvävade i alla fall aldrig mig att en inlagd länk inte skulle kunna fungera. Man la in den, och folk klickade, sen diskuterade man den.

Idag så testade jag den nya lilla leksaken för twitter, Vine. Jag la glatt in länken med resultatet i min vän-chatt, och belönades med ett, “nä, den där länken fungerar inte”. Själva filmsnutten vägrade spela i hans webbläsare, och så var det med det. Sen lägger en annan kompis upp ett exempel på bra låt (pga en diskussion om musik) och två av oss fick lov att inte lyssna, då vi inte har Spotify-konton.

Det slog mig att länken, den där som jag (och flera med mig) värnar om så mycket mellan varven, inte riktigt är sådär fri längre, som jag kanske inbillar mig. När jag länkar till inlägg jag sett eller skapat på Google Plus, finns det flera i min närmaste krets som inte klickar. Även om när jag länkar leder till en helt publik sida, så går det snabbt prestige i att ha blivit “lurad att klicka” på något som leder till not available for you några gånger och man skiter i det till slut. Ungefär.

Jag själv klickar inte på Facebooklänkar av den anledningen — nån måste försäkra att det faktiskt leder till en publik sida och verkligen övertala mig att klicka. Facebook förresten, det är inte ofta jag blir bjuden på middagar och annat nu för tiden. Sånt sköts ju den vägen, och finns jag inte där, så finns jag inte. För vissa.

Nä, länken är inte riktigt så fri som jag gillar att tänka. Plattformsberoendet smyger igenom varstans, och är du inte med är du utanför. “Har du slutat att fotografera?” frågade någon — nej, jag har bara slutat använda Instagram och testar lite andra grejer. “Har du inte flickr? Vad synd.” “Vi kanske ses på twitter nån gång.” “Jag har Tumblr nu, har du det också? Några som vill hänga där?” Ibland känns det som att vi är alldeles för otacksamma, och korkade rent av, för att förtjäna tillgång till ett internet med de potentialer som finns.

Det är inte bara att länkar inte fungerar, det har uppstått nåt slags värde i vilken plattform du hänger på. Länksjukan har smittat ner de sociala sfärerna på olika sätt; har du iPhone så Twittrar du, har du en Android hänger du på Google Plus — det vet ju “alla”. Här ska du vara intresserad av det här, förresten, och de där på den andra plattformen — VILKA IDIOTER! Frågan “vad röstar du på” kanske ska bytas ut med “vilken plattform har du valt?” som lackmustest till om vi är kompatibla socialt.

Vilket påminner mig om 9Gag, 4Chan, Reddit — “de härmar oss” rapporterar de som inte känner sig trygga att bara välja en plats, utan hänger på alla. Och så uppstår nån slags konkurrens mellan dem. För det fina är att välja ETT ställe, alla andra är fejk, bleka kopior av THE REAL THING. Även om samma memer, skämt, bilder, nyheter delas överallt.

Jag blir nästan lite full i skratt åt den här utvecklingen. Härom året kämpade vi mot Telekompaket som hotade att skapa enkelspårig kabel-liknande-tv av nätet. Idag sitter vi frivilligt på olika ställen och aldrig ska våra länkar mötas.