Just det där med att det finns folk som envisas med att lyfta "jamen, DOM då" på olika sätt, känns missunsamt och småsint. Själva grejen ser misstänkt mycket ut att försöka sprida dimridåer om saken, i mångas ögon, och är ett argument som aldrig kommer att fungera för att öka förståelse. Eftersom det är så tydligt för mottagarna så upplevs de som säger sådant göra det med avsikt att störa debatter. Ni ser moment 22-problemet, här kanske?

"Jamen DOM då?"-argumentet kan ha olika betydelser. Ofta handlar det om att (om vi håller oss till kvinnohat-spåret) kvinnor gått över gränser, men inte uppmärksammats för det. "Att det finns män som lider, men kvinnor får patent på det." Själva diskussionen om kvinnohat är för dessa ett exempel på hur orättvist det är för män.

Att helt strunta i den här assocationen med reflexen att det är missunsamt eller så, är inte helt rättvist. Det kan nämligen även handla om att det nånstans triggar och underhåller en rätt jobbig stereotyp — att kvinnor är evigt menlösa offer och män, de ska minsann härdas och bita ihop. Så nån som säger "Jamen DOM då" kan vara mer nyanserad i tanken, än det ser ut som i debatterna.

Argumentet kan handla om att man inte vill att kvinnor ska uppfostras att känna sig hjälplösa. Och även att män vill få utrymme att känna sig hjälplösa och få stöd.

Inte av alla, självklart, men förvånansvärt många. Få blir dock förstådda som sådana och buntas ihop med den sortens stereotyp fördom man själv försöker bekämpa. Man måste ändra ordval och argument, för att knirka igenom den sedan länge satta ordförståelse-muren. Hur fel eller så den än är, är den där och måste förhållas till.

Även om avsikten är att nyansera måste man helt enkelt lära sig att just det där argumentet inte uppnår det. För den som läser det känner inte det du känner i magen, de läser bara texten. Det krävs helt enkelt nya infallsvinklar och andra ordval, om man på allvar avser att nyansera.

Lars Beckmans tweet, nedan, var en intressant variant av "jamen, DOM då…?"-fenomenet som ofta följer med diskussioner om kvinnohat. Lars Beckman, riksdagsledamot för (M) upplever att hot om våld är att likställas med politisk satir.

https://twitter.com/beckmansasikter/status/299277748097150976

+Anki Grabski sa nåt väldigt tänkvärt igår: Hot om våld är inte en åsikt.

Det är inte att kvinnor är viktigare, när jag poängterar detta, det är att orden säger något helt annat än denne antagligen menar.

Vad Lars Beckman menar egentligen, har jag ingen aning om. Han kanske verkligen associerar politisk satir till hot om våldtäkt och mord, han kanske installerar säkerhetsglas och larm hemma efter inlägg på Alliansfritt, vad vet jag.

Min poäng är — säg inte såna här saker, om du menar något annat än det du nu vet att vi som läser det förstår det som. Byt strategi och pensionera "Jamen, DOM då?" för det argumentet är inte din kompis om du avser att nyansera. Det är din värsta fiende, för du ser ut att försvara det du eventuellt ämnat ifrågasätta.

Vill lägga med ett lästips här också; Mymlan har skrivit ett inlägg om vad man kan göra för att förändra hur saker ser ut här i världen. Enkla knep, som vem som helst kan ta till. Läs gärna det! https://mymlanthereal.wordpress.com/2013/02/06/det-har-kan-du-gora-som-motvikt-till-nathatet/

#opassande  

Google+: View post on Google+

Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.