Så kom beskedet från Piratpartiet: Två nya nätleverantörer i form av norska och katalanska Piratpartiet som tar över, samt en rekommendation till styrelsen att polisanmäla Rättighetsalliansen. Jag tycker det är en bra strategi. Trots det snurrar uttrycket runt att “Piratpartiet viker sig”. En rubriksättning som ligger bakom, och som är lite lurig. Att vägra ta en på förkant felviktad strid är, som Anna skriver, att mata upphovsrättsindustrin med martyrer. Om man nu är intresserad av att ta fajten, så är det bra om spelplanen är något sånär utjämnad.

Jag har ingen aning om en polisanmälan — om nu styrelsen kör på Anna Trobergs linje — kommer att leda till en rättslig process där PP kan känna sig säkra på att vinna, men det är en rättsprocess som inte hotar ruinera enskilda individer i så fall. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka att om nu polis och åklagare anser att, jovars, Rättighetsalliansen har rätt till att göra såna här saker, blir det mest bara väldigt tydligt hur fel lagstiftningen är och motiverar åtminstone mig att kämpa på lite till vad gäller att bli invalda i riksdagen och få en chans att förändra lagarna. För budbärarimmunitet är inte en helt oväsentlig frågeställning, som behöver vårdas.

För det är det som är ändamålet. Att förändra lagstiftningen.