OBS! Det här är teorier och funderingar. Om jag inte serverar den här texten som absolut sanning, varför skriver jag den då? Jo, för att redovisa en känsla som finns med och som påverkar vad jag drar för slutsatser i olika situationer. Det var grundtanken i mitt förra inlägg som handlade om att jag ofta ser saker ur ett feministiskt perspektiv och vad det innebär, och är grundtanken bakom denna fortsättningsfundering om kvinnor och Piratpartiets frågeställningar. Det här handlar om mig, inte om dig.

Varför är så få kvinnor medlemmar i Piratpartiet? Varför verkar kvinnor ointresserade av informationspolitik? Frågorna dyker upp jätteofta, och det har varit svårt att besvara den. Jag vet inte med säkerhet, men jag har några teorier.

Kvinnor är alltid övervakade. Kvinnor är dessutom alltid tillåtna att bedömas, värderas och betygssättas i allmänhetens ögon.

Kvinnor får lära sig att det är deras ansvar när skit händer. Det ansvaret utsträcks lätt i att ta integritetsinskränkning, om tanken är att man som individ ska få leva ett tryggare liv.

Kvinnor ska inte ta risker. Kanske finns det en och annan som uppfattar det som en överdrift — det är det sannerligen på ett individuellt plan, men sammantaget är det här rätt så massiva budskap som flickor, tjejer, kvinnor och tanter får motta genom livet.

Kvinnor som inte märks slipper kritik. Den här lite lurig — men faktum är att ju mindre du säger eller profilerar dig åsiktsmässigt som kvinna, desto trevligare och acceptablare framstår du för omgivningen.

Just de här sidorna av könsdebatten upplever jag i högsta grad angå Piratpartiet. Det feminismen lyfter när det handlar om kvinnorollen i samhället och vardagen — är de själva principiella saker som Piratpartiet är rädda för ska hända medborgare generellt, på grund av bland annat övervakning, som jag ser det. I mitt personliga fall har ovanstående lista varit starkt bidragande till varför jag engagerat mig i Piratpartiets frågeställningar, till och med. Det var väldigt lätt att identifiera problematiken.

Jag är definitivt inte ett offer. Jag är nog ett av de minsta offren jag känner till, som till största delen valt mitt liv. I alla fall på ytan, måste jag lägga till med ett visst mått av syrlighet. Vissa strider har jag undvikit att ta, för att jag nånstans vet att jag inte kan vinna den och det skulle vara alldeles för energikrävande att ta den för den goda sakens skull. Det är såklart inte en frivillighet som är särskilt smaklig då. Att välja minst stridbara väg, är kanske ett val på ytan, men jag tror ni förstår vad det skapar för psykologi när man tvingas tänka så, systematiskt.

När jag lagt ut orden om min oro för att vi håller på att skapa ett samhälle av lögnare, så vet jag vad jag pratar om. Är det några över huvud taget, jag upplever förstår det så är det piratpartister. Åtminstone borde den genomsnittlige piraten förstå det. Det är det här vi försöker motverka: ett samhälle som består av människor som inte vågar leva eller uttrycka sig som de vill, för att det är så många ögon på en. Där individens frihet är avhängig av auktoritetens godtycke.

Listan ovanför har fungerat som motivering för mig som person att vilja sparka bakut och göra något åt det. Men samma lista kan även förklara varför färre kvinnor letar sig till Piratpartiet. Som kvinna tar man ansvar, både för sin egen säkerhet och för andras. Att bli förbannad för att få sitt privaliv invaderat kan sitta längre in, när man har den psykologiska positionen av att ha ett smalt privatliv redan från början. Övervakning är ett normaltillstånd, “nu har jag varit tvungen att acceptera det, så varför ska inte du acceptera det”?

Frågeställningarna kan alltså antagligen vändas, och ligga som grund till avsaknad av känsla för hur akut eller problematiskt det är, till och med. Att acceptera underlägsenhet inför auktoriteten säljs oftast som ansvarsfullt beteende. Och jag skulle vilja att detta är något som folk som är informationspolitiskt intresserade reflekterar över lite mer medvetet: Det vi inte vill ska hända medborgare, har varit och är en verklighet för kvinnor sen hur länge som helst, på väldigt personliga plan. Det skapar mest bara olika reaktioner och konsekvenser beroende på individ och erfarenhet.

Det finns inget facit: så här gör man för att locka kvinnor; så här för att locka män. Det måste finnas ett ömsesidigt intresse, tror jag, för att politik ska växa. Kanske är det värdefullt för några av er att se att sambandet mellan feministiskt synsätt kan för vissa av oss vara intimt förknippat med Piratpartiets syn på mer frihet i samhället. Inte en motsättning alls — och att alla övertalningsförsök till att se det som en motsats blir misstänkt likt det auktoritära, där någon ska vara lydig. Istället för fri.