NYTimes hade en intressant artikel om hur folk påverkas av kommentarsfält. En studie har genomförts som visade att folk väljer att bli mer polariserade, när förekomsten av lågkvalitativ kritik dyker upp i kommentarsfälten.

“Resultatet var både överraskande och störande. Oförskämda kommentarer skapade inte bara polarisering bland läsare, de förändrade även deltagarnas tolkning av själva nyhetsartikeln i sig.”

Precis hur det går till går att se i Anna Trobergs inlägg, där hennes syfte var att konstatera att det självklart finns plats även för feminister i Piratpartiet, men ska man tolka en stor del av de ifrågasättande kommentarerna har de inte förstått det.* Om det beror på att de läst andra kommentarer och påverkats, är svårt att säga. Men när inlägget publicerades, var diskussionen först i sak, men har nu utvecklats till något helt annat efter att några stycken dykt upp med alarmerande språkbruk.

Det känns nästan som att delta i ett experiment när jag lägger in kommentarer under inlägget. Kanske är det nån som inte alls har Piratpartiets bästa för ögonen, som är där mest bara för att det är kul att härja lite i kommentarsfält. Kanske är anonyma inlägg gjorda av en och samma person eller något fåtal, hela vägen, och vågen av protester kanske är mindre än den ser ut att vara.

Summan är att om man skummar igenom diskussionerna som skett hittills i ämnet, så framstår Piratpartiet vara en av de värsta auktoritära organisationerna i modern tid, som dessutom inte har något till övers för kvinnoperspektiv. Det är vad det samlade surret domineras av, och det gör mig såklart väldigt orolig. Jag kanaliserar lite av min mamma, erkänner jag, när jag får en släng av “men vad ska folk tro?”, när hon tyckte att det inte var välstädat nog hemma.

Vad i jösse namn ska folk tro när Jerker sitter i den här tråden och jämför feminism med nazism? Jerker är självklart inte alla, jag tror inte ens att han är särskilt representativ för de som har problem med feminism — men han dominerar diskussionen med sina galenskaper. Det är det som hörs i surret, det är det man känner av när man som nyfiken på partiet läser igenom diskussioner. Det är sånt som gör att vissa undviker Piratpartiet som pesten, för alldeles uppenbart vill man inte sammanblanda sig med galningar.

Flera kommentarer under Annas inlägg är riktigt bra, genomtänkta och välskrivna. Men det drunknar lätt i en veritabel flod av ovidkomligheter, där några få profilerar sig — och därmed hela partiet, för en åskådare.

När såna här situationer uppstår, så får jag ofta en insikt i varför det finns PR-byråer och åsiktsfrisering. Varför det råder en viss diskussionsförbistring i samhället. Det är en sån där fråga som jag ofta resonerar kring, hur håller man balansen? För att demokrati ska utvecklas behöver det finnas transparens och utrymme för diskussioner. Det kan liksom aldrig handla om att inte tillåta såna som Jerker att inte uttala sig i debatter han uppenbarligen inte har ett sakligt förhållande till. Det skapar ett sluttande plan och är inte alls bra utveckling.

Å andra sidan, så skapas det ett smalare utrymme — för att inte säga att utrymmet försvinner helt, för de som är mogna och vill föra en dialog om ett ämne, om en handfull människor helt dominerar i diskussionen med bisarra fundamentalistiska synpunkter. Den enes yttrandefrihet blir plötsligt den andres totala inskränkning av densamma.

Det är en riktigt stor och svår frågeställning dessa dagar och jag vet faktiskt inte riktigt hur man tacklar det. Annat än att fortsätta envisas med att lyfta ämnet, antar jag. Och hoppas att de som blivit avskräckta nån gång hittar tillbaka in och får se att det verkligen inte är så illa som det framstår i vissa trådar. Jag skulle vilja se fler yttra sig, skulle vilja se bloggar och trådar på olika sociala medieplattformar där nyans och kunnande tar plats. Göra det svårt för den nischade enstakigheten att tysta nyanserad diskussion.

I Piratpartiet finns det stor politisk potential och plats för mognad på ett sätt som inte existerat på länge i Sverige. Hjälp gärna till att få det att hända. Sätt emot när de enstaka drygar sig. Visa att det inte är den typen av resonemang som driver engagemanget i partiet. För i förlängningen kommer det att handla om vilka som har kunskapen — och därmed makten.

För det är ett problem att så få kvinnor engagerar sig i nätfrågeställningar. Jag läste nånstans att det är endast 9 procent av de som engagerar sig i Wikipedia som är kvinnor. En undersökning som gjorts (PDF) visar att det är fjuttiga 6 procent kvinnor som fildelar. Kasta gärna ett öga på den sneda åldersfördelningen också… Det är den framtida klass-skillnaden, om man så vill, vi ser uttryckas i såna här siffror. Det är alarmerande på ett sätt vi behöver ta politiskt intryck av.

De som förstår tekniken och kan använda den är de som har makten. De som kan tillgodogöra sig information och data är de som kommer att ha makten. Om vi tycker att det här angår alla, så måste vi faktiskt ta vårt engagemang på allvar och se vad vi kan göra för att påverka de här skillnaderna så att det blir bättre. Det får inte handla om VEM som ska ha makten, utan att alla ska ha den.

För att citera en riktigt tänkvärd kommentar under Anna Trobergs inlägg, av Amanda Eriksson: “Frågan är inte varför en pirat ska kalla sig feminist; frågan är varför en feminist ska kalla sig pirat.” Det är inte andra grupper som har förklaringsskyldighet, det är vi som är pirater, som vill introducera nya tankar och bättre utveckling som har den skyldigheten. 

* * *

*För det kan ju rimligtvis inte handla om att ett parti som värnar om mänskliga rättigheter, yttrande- och åsiktsfrihet, verkligen anser att feminister inte har något existensberättigande i partiet..? Om det nu skulle vara så att nån verkligen uppfattar det som så, kanske de har missuppfattat den humanistiska principiella grund partiet står på, och ska leta sig nån annanstans. Seriöst, byt parti. För vilken är nästa grupp ni tänkt er inte “ska få finnas”, i så fall?