Det är antagligen en lite för dystopisk läsning, så här en solig måndag när våren verkar ha kommit för att stanna. +Lennart Regebro  tipsade mig om sitt inlägg där han spekulerar om en händelsekedja som kan leda till att Sverige blir en diktatur: http://lennartregebro.wordpress.com/2013/01/09/sveriges-vag-mot-diktatur-tva-ar-senare/

Jag kommer på mig själv att inte vilja sprida inlägget vidare, eller ens säga något om det. Inte för att det är ett dåligt inlägg, eller saknar relevans — utan för att det är så himla svårt att lyfta en sån här frågeställning utan att framstå som en domedagsprofet. Och som sagt, solen skiner ju. Livet är ju ganska fint.

Det är lite problemet med att tackla trenden som pekar mot ett allt mer auktoritärt samhälle över huvud taget, och jag har skrivit om det förr: hur tusan gör man att lyfta sånt här, utan att sänka folk?

När jag står och borstar tänderna och fortfarande inte kan släppa det där med att min omedelbara reflex var att ignorera, så tänker jag på hur jag noterade att twitterflödet igår fylldes av kommentarer pga att Jimmie Åkesson satt på Agenda igår och tydligen ville ta bort aborträtten för kvinnor. Motdebattören, Maria Arnholm (M) hade tydligen gjort ett bra jobb, enligt twitterbruset. http://www.svtplay.se/agenda Men det är en såndär typisk detalj i tiden, att kvinnors rättigheter zoomas in på. Själv har jag inte sett det ännu, det var flödet av kommentarer som fångade min uppmärksamhet.

Åkesson står även för en annan ledtråd i samtiden som har varit vanligt förekommande historisk, när samhällen dragits mot ett mer auktoritärt styre: att välja ut hela grupper och göra dem ansvariga för sviktande ekonomi. Såna här tecken är emellertid inte Åkesson ensam om, även om jag erkänner att det är oerhört lockande att i min tur, utse honom som en bad guy och stanna där.

Det handlar om ett tryck som vi alla är med och applicerar och som skapar en grogrund för övervakning och fördömanden. En känsla av att "det inte går att göra något" som följer på detta, och när någon framstår göra något, känns det välkommet. Hur lite det än löser de långsiktiga problemen. Det bor en viktig psykologi i den här utvecklingen som vi alla på ett eller annat sätt deltar i.

Solen skiner (med lite tur) även i länder där friheten är kraftigt begränsad. Lennart har antagligen inte rätt i alla sina förutsägelser, kanske gör jag det till och med för viktigt som lyfter det, men det betyder inte att han har fel att vi nånstans är på väg mot något som vi som samhälle inte kommer att må särskilt bra av. Och min reaktion är så symptomatisk. Många av oss behöver tro på något som får en att vilja kliva upp på morgonen.

Det duger helt enkelt inte med hjälplöshet, så här sitter jag nu och funderar på hur man undviker det, när man informerar om våra felsteg i samtiden. Rädslan åt båda hållen — att hjälpa till att skrämmas eller att hjälpa till att dölja något folk behöver se — är onekligen väldigt handikappande.

#opassande

Google+: Reshared 4 times
Google+: View post on Google+

Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.