Funderar på om vi som folk kommer ihåg varför vi börjat med massiv övervakning på bred skala? Jag vet inte ens om jag är säker på det. Det var såklart det där med terrordådet i New York 2001. Det som började med att “de ska jäklar i mig inte få hota vår livsstil” växte till ett slags “okej, vi ändrar allt”. Tyvärr har ju inte terrorism försvunnit i och med övervakningen. Jag har personligen inte sett någon rapportering om att övervakning förhindrat den typen av brottslighet i alla fall.

Nu är inte alla lagar som har till syfte att underlätta övervakning och intrång i privatlivet på olika sätt, till för just terrorism — även om det antagligen är den vanligaste associationen i retoriken. Ett tag användes visserligen även “grov kriminalitet” som term, en term som i praktiken fick en smått godtycklig betydelse, där var och ens egna associationer lades in. Klart ingen vill ha grov kriminalitet, men få var nog på det klara vad som egentligen avsågs med det, åtminstone är jag personligen inte helt säker än i dag vad det betyder. Människohandel och barnpornografi har även använts retoriskt.

Jag har som sagt inte plockat upp några indikationer på att dessa typer av brottslighet har minskats eller påverkats av de lagar som dragits igenom som inneburit minskade rättigheter för individen. Såklart, vi snackar ju om “underrättelseverksamhet” när det gäller FRA exempelvis, så vi kanske måste nöja oss med att det “sägs göra skillnad”. Om behovet fanns i allmänheten så skulle det kanske synas tydligare, eller lyftas på nåt sätt? Men det finns ju inte, så man slipper till och med det som utlovades under stora publika former genomföra en s.k. “kontrollstation” för FRA, 2011.

Vissa former av kontroller har genomförts, i och för sig. T.ex. har Siun genomfört ett par kontroller och konstaterat allvarliga problem med FRAs verksamhet. Men det är också allt de kan göra — konstatera. För det finns inget som reglerar FRA (trots att lagarna som drogs igenom 2008 påstods vara av den anledningen), annat än deras goda vilja, möjligen. Fanns det något tryck från allmänheten om att FRA skulle sköta sig, kanske det sett annorlunda ut? Då kanske inte heller FRAs resurser hamnat hos polisen, vilket utlovades 2008.

Must, en annan organisation, med militär anknytning, har även de konstaterats handskas ovarsamt med människors privatliv, rapporterade Datainspektionen för någon månad sedan. Med tanke på den kritik som JK riktade mot Must nyligen, så ter det sig som en prestigefylld organisation i största allmänhet, vilket är oroande. Om det fanns ett ordentligt tryck från allmänheten om att saker behöver skötas bättre, kanske det skulle vara annorlunda?

Igår läste jag att upphovsrättsindustrin i USA vill få rätt att lägga in spionmjukvara och dylikt i privatpersoners datorer. Ett privat särintresse kanske får det, eftersom det inte finns något tryck från allmänheten om att de behöver sköta sig bättre och historiskt har de fått nästan allt de pekat på. Så när åklagare här i Sverige vill ge fildelare hårdare straff, så är det inte otroligt det blir så, för det finns ju liksom inget tryck från allmänheten som motsätter sig detta.

Inget nämnvärt tryck från allmänheten skapar onekligen en tämligen obehaglig grogrund för allsköns konstigheter som börjar i en allmänmänsklig önskan om trygghet. Vår integritet är en handelsvara både i militära och kommersiella syften.

Det finns en stor och aktiv industri som tar alla chanser, när vi låter garden falla. Nån god vilja, självsanering eller medvetet etiskt arbete står i praktiken inte att finna. Och hela tiden rör sig retoriken kring inskränkningarna av våra rättigheter om att det handlar om att tackla brottslighet på olika sätt, när det i praktiken handlar om olika former av makt och vinstsyften i allsköns organisationer.

Så här står vi, utan att applicera tryck och låter oss luras för att vi är hederliga, ironiskt nog, för ingen vill ju “hjälpa brottslingar”. Det är dags att döda den myten. Vi måste börja hjälpa oss själva.