Lars Holmqvist skrev nedanstående på gplus, efter att ha inspirerats av Johnny Olssons text. Efter lite övertalning, hade Lars vänligheten att låta mig återposta det i sin helhet här på min blogg. Jag bidrog med en remixad McRiksdagslogga. //emma

* * *

GÄSTINLÄGG: När vi har bred politisk enighet i en del frågor tycker beslutsfattarna att det är riktigt bra, för då behöver man inte motivera sina beslut utan kan bara säga att si-och-så-många procent var med på att lägga ned nånting eller vad det nu är för förändring det handlar om. Vissa politiska idéer har slagit igenom så totalt att de inte ens kan ifrågasättas. De har tagit steget förbi bred politisk enighet och blivit nånting annat. Som till exempel de nuvarande ropen på att alla måste jobba hårdare och längre i alla lägen överallt, trots att den tekniska utvecklingen och effektiviseringen rimligen borde leda till det exakt motsatta.

LogotypgifDet vi har när det gäller idéer och framför allt svensk inrikespolitik är inte så mycket att idéerna vässats till perfektion, som att vi fått ett slags monokultur. Här menar jag inte motsatsen till att vara multikulturell, här menar jag exakt samma sak som inom jordbruk och ekosystem.

Den politiska monokulturen är det som gör att de åtta riksdagspartierna tillsammans för en och en halv politik. Politisk monokultur är det som gör att alla partier kallar sig feministiska. Ett tredje exempel (obekräftat av mig) var när folkomröstningen hölls om kärnkraften och alla tre alternativens presentationer började med orden “Kärnkraften avvecklas”.

Monokulturer är livsfarliga, för de är extremt känsliga för parasiter och sjukdomar som kan få enorma konsekvenser. Som till exempel hur kriget mot terrorn har fått tidigare sansade personer att springa runt som yra höns och regeringar som annars varit sparsamma utan att blinka slänger ut miljarder på att skydda sig mot hot som rent statistiskt inte existerar. Fler människor dödas av insektsbett än av religiösa fundamentalister, men det finns inga upprörda insändarskribenter som vill förbjuda etablerandet av getingbon.

Den politiska monokulturen står precis som biologins monokultur på ett enda ben, och är lätt att välta. Det räcker med en oväntad parasit, ett mem i det politiska fallet, så kan hela systemet förändras. Som i fallet med copyright som under de senaste tio åren muterat till något som driver på övervakningsindustrin eller patent som förvandlats från något som skulle hjälpa den mytiske ensamme uppfinnaren till ett slags ekonomiska skadeinsekter som i stället ödelägger.

När en idé eller organism tar över en monokultur påverkar den allt över hela linjen samtidigt. Det är bland annat därför det är viktigt att stå emot den evigt ökande hopkopplingen av registersystem och utbyggnaden av registreringen av medborgarna. Det gör att när en myndighet, vi kan ta migrationsverket som exempel, bestämmer sig för att någon är ovärdig så har de via sammankopplingarna tillgång till mängder av sätt att klämma åt den som de finner ovärdig. Det betyder också att när en radikal politisk idé tar över monokulturen kan den göra det acceptabelt över hela linjen att till exempel rensa ut etniskt oönskade element. Vi har sett det hända förr, inte bara en eller två gånger. Det är ett återkommande fenomen.

Variation är bästa motmedlet för att minska monokulturens risker. En åker (eller idékomplex) med variation och blandning står sig bättre mot yttre påverkan och sjukdomar. Därför är det viktigt att vi inte får den här förlamande likriktningen där sju av åtta partiledare ställer sig upp och säger “vård skola och omsorg” som sprattelgubbar när det börjar närma sig val.

Självständigt tänkande och egna ideologier är det som skyddar oss bäst mot den politiska monokulturen. Därför är Piratpartiet ett av de viktigaste partierna just nu.