När man säger filter associerar jag bland annat till kaffefilter. Efter att vattnet runnit igenom de malda bönorna, kan man låta sig väl smaka, och sörjet som blir över kan kastas på komposten. Det är en association som är lätt att ta med sig när det snackas filter på internet, särskilt när det handlar om att skydda ungar från de mindre trevliga bitarna online.

Automatiska filter på internet fungerar dock inte så tryggt som ett melittafilter, den digitala sumpen skvimpar regelmässigt över kanten och släpper till råga på allt inte igenom vattnet ordentligt.

De ger till exempel falska positiva träffar; filtret känner av triggerord och stänger av fel sidor och vitlistning av dessa är inte helt enkla att få till. Youtubes automatiska funktion för att känna av upphovsrättsintrång är ytterligare ett exempel på hur funktionen låser konton på felaktiga grunder. Googles automatiska funktioner används ofta till och med för att förhindra konkurrens. Du har själv sett automatiska annonser olämpligt placerade vid tidningsartiklar. Alla dessa felaktigheter handlar i grunden om att automatiserade funktioner är för breda och för okänsliga, för att kunna göra rätt.

Ett annan exempel på hur fel automatiska filter kan slå är till exempel nyheten om att Tumblr (som ägs av Yahoo) numer filtrerar vissa taggar för att censurera pornografi. Detta har lett till att bloggar och debatter om och av HBTQ-rörelsen blockerats och inte dyker upp i sökresultaten, p.g.a. att ord som bland annat “lesbian” och “gay” är blockerade. Det är inte helt oviktiga debatter och informationskällor som automatiskt klassas som pornografi, för att uttrycka det milt. Felmarginalerna för den här typen av filtrering är höga. Oerhört höga.

Vi läser även att Storbritannien har planer på att göra “deras internet” porrfritt. Efter att Cameron satt på brittisk radio och berättade att det handlade om att användare kommer att behöva kontakta sin internetleverantör för att få porr påslaget, så behöver man inse att det inte nödvändigtvis handlar om “att hjälpa föräldrar”, som han uttrycker det då det även finns ett element av registrering med i hanteringen.

Det finns inget egenvärde i att försvara pornografis existens som jag ser det, men det finns definitivt anledning att dra öronen åt sig när det används som anledning för att sätta upp vägspärrar online. Här kan vi se hur hela debatter tystas och inte når ut, om det så är ett misstag eller missriktad välvilja som står bakom besluten att lägga upp filter. Saker är sällan vad de ser ut att vara.

I och med att filter läggs upp, skapas nya vägar och hinder kan kringås. Det är en annan sida av problematiken kring automatiska filter. När folk sitter vid sina datorer och upptäcker att saker inte fungerar så uppfattas det som ett “fel som behöver repareras”. Om det nu är som så att statliga försök att styra upp saker och ting kan kringgås, varför då oroa sig?

Problemet med det består av flera lager. Vi har ju exempelvis det där med att vi uppfostrar hela generationer att ljuga. Det skapas en subkultur där stat och jag inte har någon samhörighet och det är ett demokratiproblem. Det handlar också om att det uppstår en situation där politiker verkligen upplever sig behöva styra upp medborgare, snarare än att vara en representant för människor. Det är dessutom ett dråpslag mot framtida utveckling och forskning — som inte minst är nödvändig för entreprenörskap och framtida jobbtillfällen, när utrymmen begränsas och låses fast.

Det får helt enkelt inte handla om en psykologi som går ut på att “komma undan” — vår samhällsstruktur behöver snarare bygga på ömsesidigt förtroende och ge möjligheter till utveckling.

När vi sitter vid datorn och läser om folk som får sina Facebookkonton blockerade så händer det ibland att vi hjälper till att retweeta el.dyl. om denna orättvisa skulle det handla om någon vi känner och har förtroende för. Men de allra flesta fallen får inget stöd i den allmänna opinionen. Automatiska filter har funnits länge, och kommer antagligen att finnas framöver och vi begriper inte riktigt hur pass allvarligt det problemet är, där nya normer skapas som inte är naturliga eller kanske framför allt, sker otransparent.

Föräldrar behöver helt klart verktyg för att skydda sina barn från att utsättas för saker som man inte ska behöva fundera på när man är liten. Men föräldrarna behöver inte “skyddas” från samhällsdebatter eller ens pornografi, det är upp till dem själva att filtrera sina flöden så att de fungerar bra. Automatiska filter har ingen aning om du är barn eller vuxen emellertid — eller ens om innehållet är det filtret är tänkt att ta bort.

Missförstå mig rätt, det går inte att säga “skit i filter” eller så lite lagom slarvigt, jag förstår att det finns ett behov nånstans. Där tidigare klockslag var en ungefärlig målvakt man kunde förhålla sig till generellt (jobbiga saker visades bara sent på kvällen på tv-n) finns idag inte någon egentlig levande kultur för hur man löser såna saker naturligt. När mina brorsbarn sitter och tittar på klipp ur schlagerfestivalen — som är väldigt hårt vinklat mot barn — på Aftonbladet, så vore det ju fint om inte reklam för en skräckfilm dök upp innan låten de vill lyssna på, exempelvis.

Föräldrar behöver göra sitt jobb, men även om de faktiskt engagerar sig, drar igång filter och låter barnen endast titta på säkra grejer, så spricker det, vilket kanske ökar på känslan av att nåt behöver göras i vissa läger. Jag ifrågasätter helt enkelt om de automatiserade filtren verkligen fyller det behov som existerar.

Det kanske största problemet är att automatiska filter skapar en falsk trygghet. Det saknas som sagt en ordentlig kunskap om problemen och kanske mer allvarligt, det saknas ett allmänt incitament för att hitta alternativ till det filtren är tänkta att göra. Jag kan inte skaka av mig känslan av att den växande (och jag gissar lukrativa) marknaden för automatiska filter potentiellt förhindrar  utveckling som skulle kunna leda till att lösa de problem som många anser vara viktiga att tackla, ur exempelvis ett föräldrarperspektiv.

Både barn och vuxna bör få kunna använda sig av internet på sina villkor och med sina förutsättningar. Det betyder att vuxna bör få vara vuxna också.