Idag har ett citat ur filmen Gladiator vimlat runt i mina hjärnskrymslen: Are you not entertained? Det vrålar en cynisk gladiator efter att ganska oceremoniellt bokstavligt talat slaktat motståndet i arenan till publikens förskräckelse. Han är satt att slåss i en arena, men förutsättningen för att han ska anses lyckad är om han även är en entertainer. Det handlar om liv eller död för deltagarna i spelen, men publiken måste roas när de ser på.

Jag är inte helt säker på varför jag associerar till den scenen, när jag läser folks kommentarer i flödet om vad Piratpartiet borde göra nu, när hela NSA-affären med Prism avslöjats, och hur visselblåsaren Snowden behandlats av den amerikanska regeringen.

När till och med människor som mer eller mindre medvetet motarbetat partiets möjligheter att få växa och ta plats i debatterna uttrycker frustration över att inte mer händer från det hållet, så är det något som är galet. Jag vet bara inte vad det kan vara. Jag vet inte vad det är publiken behöver, för att de ska applådera och lyfta ett litet partis envetna strävan i de här frågeställningarna.

Någon nämnde att det kanske var läge att hitta motsvarande till F!s utspel i Almedalen för några år sedan, då de brände pengar. Det skapade uppmärksamhet — och uppmärksamhet behövs. Själv känner jag det som att många av efterlysningarna om att Piratpartiet måste göra nåt, går ut på att skapa spektakulära kontroverser. Kanske rentav förnedra sig själva, för att göra det värt besväret att noteras.

I mitt stilla sinne undrar jag vad som kan vara mer kontroversiellt och provocerande än det faktum att västvärlden har i sina demokratier avskaffat privatlivet. Om inte folk anser det ha uppmärksamhetsvärde — vare sig medialt eller runt fikabordet — hur ska då ett litet Piratparti kunna bryta igenom?

Ironiskt nog har Piratpartiet med Anna Troberg i spetsen medvetet haft strategin att respektera väljare. Hon har inte manipulerat, ljugit, överdrivit problemen eller på andra sätt kört några pajaskonster som kan riskera utmåla partiet som oseriösa, något som många, många, kritiserat partiet för. I artikel, efter artikel, har hon medvetet och metodiskt fört ut frågeställningarna, men sällan har det noterats. Vi har ibland när vi snackat privat med varandra, skrattat lite trött och undrat om det kanske ska till att hon flashar sina bröst på Sergelplattan eller nåt. (Vilket hon aldrig skulle göra, kanske ska tilläggas…)

Symptomatiskt är till exempel en filmsnutt jag såg från Prideparaden, där en konfrencier vid sidan om tåget sa något om Falkvinge (som inte ens var med). Anna Troberg, partiledaren, går alltså längst fram och noteras inte. Hon är inte kontroversiell nog? Utmanande nog? Falkvinge skapade svallvågor, folk var förbannade — och de vet minsann vem han är. Efter hans inledande emellanåt halvgalna ledarskap, efterlystes lugn, eftertanke och breddning. Han var den som pushade för att Anna Troberg skulle ta över och leda det arbetet, och det har hon gjort.

Piratpartiet lyssnade på vad som sades. Det har breddats. Det har handlat om respekt, om saklighet, om att undvika populism och äntligen odla ett slags politiskt momentum som handlade om kunskap och utveckling. Utveckling av demokrati, transparens. För att höja värdet av den personliga integriteten. För att peka på frågeställningarna som till synes handlade om helt andra saker, men som underminerar hela den demokratiska grundvalen. Fildelningen. Som vi skulle och ska skämmas över. Ingångsfrågeställningen som öppnade ögonen hos många och som med förskräckelse insåg vad som höll på att hända.

Och som hände. Och nu fortsätter att hända.

Ni alla som har synpunkter på att Piratpartiet inte syns — vill ni att partiet ska vara pajaser, så att medierna tycker det är värt att skriva om de oseriösa entertainers som vevar blint omkring sig? Eller kan ni tänka er att få tummen ur arslet och notera det arbete som görs, och hjälpa till och lyfta och sprida det? Medierna är en klickonomi — det ni lyfter och visar intresse för, lyfter tidningarna. För de vill ha trafik till sina sidor. Gör det värt besväret för dem.

Vill ni ha kvalitetshöjning i den politiska debatten behöver ni börja se till att belöna det bra arbetet som faktiskt sker. Ni behöver börja se, och försäkra er om att andra ser det ni ser. Piratpartiet kan säkert förbättra kommunikationen, det är ett arbete som antagligen aldrig blir klart, det gäller vilka organisationer som helst. Men den största och viktigaste skillnaden skapas av dig, och inga andra.

Att det råder ett slags medialt ointresse för Piratpartiets frågeställningar — som borde vara hela Sveriges frågeställning — är inte nödvändigtvis partiets fel. Det krävs en symbios av intresserade, av aktivister, av insatta. Att stötta och driva på och visa att det är viktigt.

Vi är alla överens om att Piratpartiet behöver synas mer. Hjälp till med det. Du hjälper inte specifikt ett parti, du hjälper till att lyfta en för dig viktig frågeställning i samtiden. Anna Troberg är den representant många av er väntat på och efterlyst. Ge henne det stöd hon behöver för att bryta igenom alla pajaskonster i bruset.

Berätta vad du behöver från partiet — och fundera på vad du själv kan göra för att skapa den skillnad du upplever behövs, för hur de här frågeställningarna behandlas. Uteslut inte dig själv ur den här ekvationen, för gör du det så blir svaret fel vad som än fixas av andra framöver. Du behövs så jäkla mycket att det inte finns, och du behöver veta det.