Ett uttryck som dyker upp på Reddit (ett av världens största forum) mellan varven är “astroturfer”. En astroturfer är en kommentator som har till uppgift att så split och fejkad gräsrotsrörelse och skapar osäkerhet i olika frågeställningar. Till exempel diskuteras Mannings dom mycket nu, och flera misstänker att det finns ett stort antal “astroturfers” i trådarna som diskuterar det, där syftet är att förminska problemet med staten och utmåla Manning som förtjänt av straffet. Det kan vara kommentarer som handlar om att Manning inte ska jämföras med andra, finare, visselblåsare för att läckan var slarvigt utlagd, osv.

Det handlar alltså om en slags marknadsföring som har som mål att förändra generella attityder. Den sortens aktivitet är svår att bevisa att den förekommer och dessutom svår att skilja från normal spretighet som förekommer i diskussioner. Principer kan slås hål på, på det viset, genom att insinuera att det handlar om huruvida personen i fråga upplevs vara värd att upprätthålla några principer kring. En ganska svindlande tanke, och även om en princip borde kunna få vara en princip, så är det så vi människor fungerar. Och det går att exploatera.

Jag läste nånstans om nån forskning som visar att oavsett vad en text handlar om, uttrycker de första kommentarerna under texten tveksamhet till inläggets innehåll så tenderar läsare att omvärdera innehållet. Det är ett ganska kraftfull vapen, skulle man använda sig av den kunskapen som metod att påverka opinionsbildningen. Det finns egentligen ingen anledning att inte tänka sig att det faktiskt används medvetet, rent av, i stort och smått. Är du först med att ange tonen, har du mycket att vinna i den fortsatta debatten och används flitigt av såväl politiska partier som av intressegrupper och kluster.

Som mottagare av information och opinionsbildning är det ganska svårt att navigera runt, särskilt om man har det här i bakhuvudet. Jag har ibland skrattat åt mig själv, när jag hamnat i en loop av tvivel, där liksom inget blir sant, hederligt eller äkta till slut. Sen blir jag lite deppig, av samma anledning. Det går liksom inte att skydda sig mot manipulation och ingen är egentligen immun mot att påverkas.

Lägg därtill vår benägenhet att vara partiska och medvetet eller omedvetet sträva efter information som bekräftar vår initiala åsikt/inställning. Även om vi skulle lägga en stund på att fundera över andras dolda motiv eller uppdragsgivare, så är det inte alltid att vi märker vår egna, personliga, oförmåga till kritiskt tänkande, när vi stöter på saker som vi uppfattar bekräfta oss själva eller vår världsbild. Prestige är såklart en luring i allt detta också — vanlig hederlig psykologi spelar stor roll.

För att inte tala om att som människa är det praktiskt taget omöjligt att vara konsekvent. Mina barn och andras ungar-fenomenet genomsyrar det mesta i tillvaron. Det är förståeligt när en vän begår ett misstag, samma misstag får en ovän inte begå, då är det jätteallvarligt. Och det handlar dessutom inte så lite om ett visst mått av subjektivitet om vad konsekvens egentligen är.

Till exempel så har jag själv inga problem att tycka att hijab-upproret — där syftet är att skydda individers rätt att få bära slöja — är en i stort positiv aktion, som är välkommen. Samtidigt som jag inte har några problem att stötta Femens rätt till aktioner mot samma religion i protest mot tvång att bära slöja. Men alldeles oavsett skulle jag personligen varken bära slöja (eftersom jag skulle känna det som att jag klär ut mig och det i grunden känns respektlöst) eller protestera naken (och då inte av prydhet, utan för att jag upplever att för mycket sensationaliseras idag och det avintellektualiserar mänskligheten). Allt ligger i betraktarens öga, nånstans, för vad som uppfattas som konsekvent eller inte.

Jag tror att de flesta nånstans är ganska medvetna om de här komplexa strömningarna. En åsikt man inte håller med om kan ju vara “ohotande”, skrev jag på twitter. Till exempel är det helt i sin ordning att två personer tycker olika om huruvida ärtor är gott eller inte och frågan är om den sortens baslinje borde vara vanligare. Jag tänker att det borde vara lättare att inte bli arg, då varje diskussion och olikhet är ett gigantiskt nystan av trådar, erfarenheter, partiskhet och kunskapsglapp. Men “lätt” är inte något som faller sig naturligt, även om vi många gånger sträcker oss efter det enkla.

Det är inte lätt att vara människa, men å andra sidan; utan utmaningar skulle livet bli alldeles för tråkigt. Jag tycker i alla fall att det är jätteintressant att inte bara se, utan även uppleva, de här motsättningarna både hos mig själv och andra. Det har jag internet att tacka för. Frågan är om/hur såna här kunskaper behöver förvaltas och i längden förändrar vår omvärldssyn. Det finns många fler, nya, lärdomar att göra, tror jag personligen. Utveckling gör ont, men liksom… är det inte jäkligt spännande, när man funderar på sånt här?