För mig är det självklart att demonstrera imorgon med anledning av president Obamas besök. Så självklart att jag blir lite förvånad över att det verkar vara lite småkontroversiellt att göra det. Gudmundson skriver lite lite vitsigt om hur kommunister som ger sig ut på gatorna och undrar när Piratpartiet ska lägga till ett (r) eller så (kommunistskämt) efter sitt namn. Som han konstaterar är det även en och annan anhängare av Piratpartiet som dryftat vissa tvivel om vilka man beblandar sig med vid ett sådant här tillfälle.

Beröringsskräck är alltid en politisk klurighet — att vara tydligt emot något, innebär inte att man gör gemensam sak med vem som helst, ungefär. Men å andra sidan så är det ju lite av det där som Emanuel Karlsten skriver om också — var är protesterna?

För så vitsigt som det är skoja om kommunism och vilka man inte bör synas med, så har vi ju det där delikata med att protesterna mot en av de största frågeställningarna i modern tid inte syns heller. Vad hade skrivits om Piratpartiet inte gått ut och demonstrerat i morgon? Jag kan väl erkänna att jag personligen skulle ha blivit enormt besviken om vi hade inordnat oss i de tysta leden då.

Jag ställer mig gärna och signalerar brett motstånd mot övervakningssamhället. Jag agerar gärna motpol och bidrar. Varför gör inte alla det? Vad hade det spelat för roll om det var vänsterorganisationer på plats, om högerorganisationer varit där också? Det är den frågan som borde ställas lite mer — var är alla andra? Varför protesteras det inte mot övervakningen? Var är Sossar mot Storebror? Var är Miljöpartiet? Var är Centerpartiets medlemmar som faktiskt kämpat hårt internt för att driva de här frågeställningarna? Var är ni, ni som är oroliga över händelserna på en tidning i Storbritannien, där datorer förstördes på regeringens order?

Nä, så roligt som det är att klistra på vänster-höger-etiketter i en värld där vänster-höger blir alltmer irrelevant där den paketeras med mer eller mindre renodlade fascistiska tendenser, så blir det faktiskt smått oroväckande att det inte reageras starkare än det gör. Vår regering avser absolut inte att visa någon form av motstånd till de här frågeställningarna, i och med FRA och Datalagringsdirektiv så är det väl inte förvånande. Men det borde förskräcka. Är det skönare att associeras med högern idag, verkligen, om man ska hårdra det?

Varför är inte alla på plats och demonstrerar, är frågan som behöver ställas. Ursäkter om att inte vilja verka vänster leder faktiskt tankarna vidare: vad verkar ni vara om ni inte passar på att ställa er upp, då? Okej med vad som händer? Och det är just det som gör att jag kommer att vara på demonstrationen i morgon, för jag vill inte framstå tiga och samtycka. Det borde rimligtvis vara viktigt — viktigare, rent av.

Dag: Onsdagen den 4 september
Tid: 17:00
Plats: Medborgarplatsen i Stockholm