När någon ska vara riktigt taskig mot någon — kanske framför allt mot tjejer — så lyfts ofta utseendet. “Du är så jävla ful”-fenomenet är tänkt att vara jätteelakt. På ett plan kan jag väl acceptera och bemöta själva andemeningen om jag är på det humöret, men det rör mig egentligen inte i ryggen om någon tycker att jag är ful. Det är för mig fullständigt egalt. (Jag har dessutom lite problem med att identifiera vad exakt som kan anses vara fult, egentligen.)

Nånstans föredrar jag till och med att bli kallad ful framför andra saker som skulle svida på riktigt. Eftersom jag egentligen inte bryr mig, och möjligen tappar lite styrfart i en upphetsad diskussion genom att bli lite fnissig istället, så kan det ju till och med vara kul. Teoretiskt. Det är väl som sagt andemeningen — “jag vet inte hur jag sårar dig värst, men jag använder det universella du-är-skitful för att illustrera min rättmätiga ilska”. Lite som teater eller nåt, används det som en slags symbolik.

Det där händer mig sällan. Det har hänt några gånger i livet — ironiskt nog när jag så att säga var snygg, snyggare än jag är nu i alla fall. Kanske är “du är ful”-sägarna lite omtänksamma nånstans rent av, har en spärr eller så, för när det är sant och om någon, som jag, verkligen är oattraktiv så vill man inte såra på riktigt. Kanske säger man bara “fan vad du är ful” till de som är snygga? ;)

När utseende används som slagträ generellt i diskussioner har jag mellan varven konstaterat att de som skällt och använt sig av utseende-argumentet, inte alltid är så jävla snygga själva, precis. Det kan jag påminna mig några tillfällen att jag lyft. Jag kan inte påminna mig att jag använt mig av utseendet som ett tillhygge i ilskan, men kan inte svära på det. Det känns bekant, det är så vanligt förekommande, det skulle vara konstigt om jag inte också slängt ur mig något sådant, eftersom det är så vanligt förekommande. Hur är det med dig, har du skrikit att någon är ful (eller skrivit online) när du blivit förbannad? Berätta!

Får tacka Unni Drougge som twittrade om lite roadrage idag, där “du är ful” dök upp, och inspirerade till den här slumpartade funderingen.