Jag är inte förvånad över att S tar tillbaka sitt löfte om att riva upp FRA-lagen. Som jag förstår det, var det ett vallöfte till förra valet och därför inte aktuellt nu. Se över lagarna säger de sig vilja göra, med ett ordval som får mig att associera till att de tänker sig att det handlar om finlir för en i grunden bra lagstiftning.

”Hade vi vunnit valet 2010 så hade vi gjort en total översyn av hela FRA-lagstiftningen. Nu blev det inte så. Men vinner vi nästa val så är vi beredda att utvärdera lagstiftningen runt signalspaning för att kunna förbättra den ytterligare.”

Varför skriver jag att jag inte är förvånad? Därför att det av nån anledning blivit viktigt att poängtera det. Jag är lite trött på det, att jag plockat upp att det är viktigt att uttrycka sig om det.

Det har kanske en social funktion, en slags signal om att “vi delar erfarenheter” eller nåt. Men det känns inte som att jag ska behöva göra det inte minst, som ägnat fem-sex år åt offentlig opinionsbildning i övervakningsfrågorna. Retoriken emellanåt väldigt mycket “förstår inte att du är förvånad”, runt omkring till och med. Är det nån som har nån känsla för varför det är så viktigt att redovisa icke-förvåning? Eller att påpekande om felet kan läsas som förvåning, rent av? Nej, jag är inte förvånad. Men jag är förskräckt. Jag vill gärna dra diskussionen dit. Självgodhet — som det signalerar för mig med “jag är inte förvånad” — har vi nog av.

Personligen så har jag dessutom svårt att skicka signaler om att saker är förfärliga om jag samtidigt måste vara lite tandpetstuggande cynisk, och köra med nån variant av “vad var det jag sa”. Nytillkomna lyssnare, som det brukar heta i radion, har all rätt i världen att bli både förvånade och förfärade, för övrigt, varför ska de behöva tackla eventuella “n00b”-tongångar, det är väl bara att välkomna dem in i kampen, tänker jag.

Piratpartiet har släppt ett pressmeddelande med en lista av saker som behöver åtminstone diskuteras. Om det nu ändå bara kunde bli en bra debatt om vad FRA borde göra och under vilka förhållanden istället för om huruvida någon är förvånad, vore fint som snus. Annars riskerar det bli förvåning igen, om att det faktiskt försökts dras igång en debatt om åtgärder, tänker jag lite lagom cyniskt, ironiskt nog…

  • Frys FRA:s verksamhet helt och tillsätt en politiskt oberoende utredning, där oberoende människorättsorganisationer bereds plats.
  • Skapa ett regelverk där det är tydligt vem som bär det yttersta ansvaret när FRA överskrider sina befogenheter och vilka konsekvenserna bör vara.
  • Utred FRAs verksamhet som den ser ut idag. Klargör vilka samarbeten som finns med andra länder och hur omfattande de är.
  • Utred om FRA:s massövervakning verkligen är den väg Sverige bör ta in i framtiden.

Är listan tillräcklig? Behöver det läggas till saker? Dras ifrån något? Piratpartiet är inte förvånade och vill gärna ta debatten till nästa nivå. Vad behöver göras?