Jag la upp en tråd igår om ett uttryck som SDs partiledare Jimmie Åkesson använde i en tweet, och diskussionen (som pågår fortfarande) var väl lätt att förutse. Jag påminns om en artikel jag läste för några veckor sedan, där skribenten skrev, ungefär: att vara kritisk är inte samma sak som att vara kritiskt tänkande. Jag fastnade för det, tycker att det bor en stor sanning där — många är kritiska, men hur ofta visar folk prov på att klara av att vara kritiskt tänkande?

För mig personligen innebär kritiskt tänkande en förmåga att inkludera sig själv i resonemangen. Dvs, att man själv kanske reagerar reflexmässigt, eller har inlärda grejer som inte alls är rotade i nån slags logik — och våga utmana det. Det är emellertid bara en bit av det. En annan är att inte alltid köpa det som sägs eller görs rakt upp och ner, utan rota efter fler saker som antingen stöttar eller fäller det man just läst eller hört. Det förstnämnda är jag ganska bra på, det sistnämnda måste jag påminna mig själv om ofta.

Vi tror mer på våra kompisar som vi kommunicerar mer eller mindre dagligen med, än vi gör på medier och företag till exempel. Det tycker jag känns naturligt, om en polare rekommenderar något finns det en slags anknytning som gör att jag är villig att testa en idé eller produkt, och även om jag nu inte skulle gilla det, så är det inte hela världen. Det var värt att prova och det ger inte sällan avkastning i form av roliga diskussioner i ämnet med vännen.

Just den reflexen skapar något av ett nutidsdilemma. Det är lätt att sprida desinformation vidare och inte minst inom media är det en diskussion som pågår löpande: att inte råka vara med och sprida felaktiga saker bör dock inte bara vara en journalistisk frågeställning, numer är det ganska viktigt att vi alla funderar en extra sväng. Någon som vi uppfattar som trovärdig i det mesta kan även den göra fel, så det duger liksom inte riktigt att tänka sig att den man hittat saken hos, har gjort den viktiga avvägningen “åt oss”, så att säga.

Nu finns det enorma gråzoner här och det beror lite på ämne och så vidare — men jag tror att det börjar bli lite relevant att medvetandegöra vikten av att träna upp sin förmåga till kritiskt tänkande. Det kanske behövs lite handfasta råd man kan pricka av, som stöd för en sån grej? Jag hoppas på att få lite hjälp från dig att försöka koka ner det i vardagstermer som kanske kan vara hjälpsamma. Vad är och innebär kritiskt tänkande? Vad behöver man klara av och vad ska man undvika?