Jag satt och funderade på det där nästan komiska att jag faktiskt trott på folk, när de sagt att de inte sett SD som ett parti som bygger på en rasistisk värdegrund. Så att, varje gång det har bevisats genom SD-ledamöternas egna beteende och saker som sagts, har jag sett ett värde i att sprida den kunskapen. Om folk inte fattar att SD är rasister, så behöver de såklart veta den ganska viktiga detaljen om partiet, ungefär.

sd-loopen

Det här skapar såklart en rätt deprimerande cirkel av… “inte komma nånstans”, kan man väl enklast uttrycka det, debatt-tekniskt. Tills det slog mig att där jag suttit och varit lite bekymrad om att folk varit lite för dåligt insatta i SDs värdegrund, så är det jag själv som inte begripit att jag hjälpt SD att nå nya väljare.

Såhär: tidningarna skriver om hur SDs representanter är rasistiska. Allt som sprider sig och snackas om och redovisas om SD handlar om deras rasistiska värdegrund. Det finns liksom inget annat som når ut i stor och bred skala — det är deras rasism som är kärnvärdet. Och nya väljare ansluter sig. Det handlar alltså inte om att nån specifik politik annat än den främlingsfientliga har saluförts. Och nya väljare tillkommer. Ergo, SD är ett rasistiskt parti, med rasistisk värdegrund och som drar till sig rasistiska väljare.

SD kan inte vara annat än rasistiskt, tänker jag — hade partiet på allvar velat undvika det varumärket så hade det nästan varit synd om dem. Nu behövs det inte slösas empati, eftersom de ju inte har problem med den sunkiga människosynen som hänger med i det rasistiska. Det är ju bara ordvalet som behöver filas på.