Övervakningen handlar i stort om att kartlägga människor. Det är inte varje enskilds göranden och låtanden specifikt som är själva grejen, tror jag, utan vad alla gör och låter tillsammans. Lite som en topografisk karta över åsikter, bekantskapskretsar osv. Som ett exempel kan vi peka på det där med att NSA följer hundratals miljoner telefoner i realtid i världen och det kan väl synas vara lite otympligt. Men det tillhandahåller ganska värdefulla data som skapar en översikt. Det innebär att när någon exempelvis gör sig av med en telefon i en grid, kan man se i den eller andra näraliggande områden när nya telefoner aktiverats.

Det här är en teknologi som jag tror det flesta känner igen, när de funderar lite närmare på det. Det är liknande funktioner som till exempel Twitter har — som föreslår andra människor att följa, baserade på vilka du följer idag. Varje gång du följer en ny person, uppdateras förslagen med nya namn. Sådär fungerar nästan alla sociala medier, och så fungerar även exempelvis ICA som kan skräddarsy erbjudanden till dig, baserat på vad du handlat hos dem tidigare. Mönster, helt enkelt, som gör att du till och med kan förutse vad folk kommer vilja ha, kommer tycka eller tänka, baserat på ens historik och vad man intresserar sig för i sin omgivning.

Så våra individuella data fungerar både som en punkt på en gigantisk karta som vi vanliga dödliga kanske se som “brus”, men innehåller även detaljerad information om dig som individ, som kan vara användbart på olika sätt. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Exakt hur jag påverkas är svårt att sia om. Jag har tänkt på det ibland, att jag liksom inte har “koll” på folk som jag följer att jag vet hur det påverkar “mitt mjöl i påsen”.

Vilka är det okej att “känna”, blir frågan i förlängningen. Ibland undrar jag dessutom om det är relevant i den stora kartläggningsekvationen vilka som läser min blogg. Påverkar det mig? Påverkar det läsarna i sin tur, vilka andra som läser? Eller rent av att det är jag som skriver? Kanske spelar det ingen roll just nu, men kommer det att förbli orelevant, i så fall? För faktum är ju att när jag söker på saker och är inloggad i flödet så ser jag ju exempel på hur mina läs- och sökvanor påverkar vilka sökträffar jag får när jag googlar. Precis sådär som det sociala flödet genererar förslag till personer att följa, så genererar mina läs- och sökvanor information som är skräddarsydd för mig. Så om det inte redan har betydelse, så är jag rätt säker på att det kommer att ha betydelse.

Jag tror inte att särskilt många funderar på de här sakerna till daglig dags — dels är det ganska stort och komplicerat, dels är det en sån där grej som man liksom inte riktigt vet hur man tacklar. Eller ännu, kanske man ska lägga till. “Vanliga männ’skor” spelar efter en uppsättning regler, och övervakningsindustrin en annan, och det blir alltmer nödvändigt att fundera på det i mer praktisk mening. Lite sådär som man behöver fundera över vilken typ av lås man ska ha på dörren. Från att en gång i min livstid inte ens haft dörren låst.

Ett problem, som jag ser det, är att många tips och råd om vad man ska göra (eller inte göra) många gånger skapar en falsk trygghet. Det finns de som tjänar massor av pengar på att skrämma upp folk om internet. Säkerhetsföretag har många gånger balanserat etiskt när de varnar för virus och samtidigt erbjuder sin programvara som lösning. Andra tjänar på att låta folk tro att övervakning handlar om att fånga brottslingar. Hela övervakningsindustrins vinstmål blir antagligen som ett slags självändamål, när man börjar syna det i sömmarna. Om sömmarna syntes, alltså. I och för sig, det som inte syns är ju också relevant. Jag menar, avsaknaden av rättsliga processer till följd av övervakning säger ju också en del.

I Uppdrag granskning nämnde Edward Snowden problemet med en simpel felringning kunde orsaka människor. Inte bara den som är felaktigt uppringd, utan även de som känner den som blir uppringd på ett eller annat sätt. Jag funderar på hur jag nu framstår efter att den där tjommen busringde till mig härom veckan (och sa sig vara den som “tog min oskuld”, no less). Vilka känner han? Hur pass rent mjöl i påsen har han? Om nu inte någon lyssnar aktivt och kan avföra, så räcker det ju med att jag kartlagts i det nätverket. Kan det kanske bli i folks intresse att “ringa fel”, framöver? Eller för att vrida till det — hur problematiskt kommer det att vara för honom att finnas i min topografi…?

De flesta av oss har inte tillgång till superdatorer som klarar av den sortens komplicerade uträkningar som krävs för att se hela bilden, även om vi nu råkar betala för det via skattsedeln. Jag tror inte jag överdriver när jag konstaterar att vi nog antagligen inte har hjärnkapaciteten heller, att förstå och se följderna av den här sortens teknologiska utveckling. Jag tänker att detta skapar sin alldeles egna marknad av skrämsel, en ny version av vidskeplighet och smarta människor skapar snabba fixar som inte gör ett dugg annat än att skapa falsk trygghet och fordrar plånböcker.

En jäkla karusell det där. Och sånt gör väl att man tror att det räcker med att säga att “något är lagligt” när folk får reda på vad FRA pysslar med egentligen. Utan att fundera på att processen att göra det lagligt har inneburit renodlat lurendrejeri från min synvinkel. Eller att folks kritik av lagstiftningen (en kritik som nu bekräftats vara relevant, får man väl ändå säga) handlar om just det där med att det faktiskt kan vara lagligt att göra det här, vilket i så fall innebär att lagarna är felaktiga.

Sverige la in sitt veto i EU:s process att gräva i vad läckan Snowden tillhandahållt innebär för EU och dess invånare. Svenska politiker, gjorde det, tillsammans med brittiska. De länder som står som värdar för de två organisationer som samarbetar lite för nära med amerikanska NSA. Det har nog de flesta tillräckligt med hjärnkapacitet dock, att klura ut att det ser konstigt ut.

Nu kan det komma att bli så att bland andra vår regering blir kritiserade av EU-domstolen, för genomförandet av datalagringsdirektivet. Där blir det tydligt att något som är lagligt, för den sakens skull inte är bra. Jag tycker att det kan vara lite småviktigt att komma ihåg att det är ganska många regler vi jonglerar här. Mänskliga rättigheter, inte minst. Vi kan inte riktigt ta något för givet längre och behöver kämpa ett par varv till med att sånt här justeras. För av alla de där sakerna vi “bör vara rädda för”, är det inte demokrati och öppenhet, som jag ser det.